Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
domliga, men i nattvardens numi-
nösa moment (= då Kristus per-
sonligen uppträder) sammanträngas
alla återlösningens mysterier. Där
kommer det objektiva, ogripbara,
heligt aningsfulla fram, i festlig fir-
ning framställda, skådade och i stilla
gemensam = tillbedjan anammade.
Den stilla bönen i nattvarden är
framför allt formen för den rena
tillbedjans moment.
Församlingens självverksamhet
kommer fram i växelsångerna, lita-
nian, trosbekännelsen. Delar av li-
turgien tillägges ock kören. —
Liknande <katolicerande drag
framkomma ock i Rudolf Ottos bok
»das Heilige», utg. 1917. Han vän-
der sig ’mot det ensidiga förstånds-
momentet i religionen. Där fram-
håller han det numinösas moment,
som hos människan verkar en re-
flex i känslan, nämligen mysterium
tremendum, då människan liksom
bländas av glansen från den Helige.
Härav drar Otto slutsatser för guds-
tjänsten. Han vill mönstra bort
sådana böner och sånger, som ha
allt för mycket av det förstånds-
mässiga uti sig. I en uppsats
»Schweigender Dienst»> framställer
han den om kväkarna påminnande
satsen: den kultiska tystnaden är
gudstjänstens högsta andliga form.
Den är av trefaldig art: 1) den nu-
minöst sakramentala tystnaden,
d. v. s. det ögonblick, då numen
presens uppleves; 2) den väntande
tystnaden, d. v. s. då man avvaktar
inträdandet av detta ögonblick; 3)
den enande tystnaden, d. v. s. då
vid inträdandet av detta ögonblick
en mystisk gemenskap, ett ett-var-
dande, en »kommunion» uppstår.
Detta kan upplevas i den förtroliga
kretsen eller i ensamhetens stun-
der. Men det kan ock framträda
i gudstjänsten utan att man därför
behöver någon stor liturgisk appa-
rat eller någon förvandlingsteoriens
F. M. Allard
mystik. Den kan framträda i en-
kel, ren andlighet. .
På grund härav vill O. ha två
slags gudstjänster: 1) en prediko-
gudstjänst, som utan vidare omvä-
gar för snabbt fram till predikan
och som avslutas med psalmsång
och orgelspel; 2) en gudstjänstakt
för upplevande av det numinösa.
Den begynner med prefation och
sanctus, fortsätter under böner, för-
delade mellan prästen och diako-
nerna, ömsom sång, ömsom tal,
slutligen övergående till ett anro-
pande om Guds närvaro just i den
heliga tystnadens snart inträdande
ögonblick. »Nalkens mig, så skall
"jag nalkas eder» — höres såsom
ett gudomligt svar, uttalat bland en
av de tjänsteförrättande. Därpå
följa de orden: » Herren är i sitt he-
liga tempel, hela världen vare tyst
inför honom!» (Hab. 2: 20). För-
samlingen <knäböjer, fullkomlig
tystnad råder, tills böneklockan
tillkännager det numinösa ögon-
blickets inträdande, varpå försam-
lingen i känslan av den fulla guds-
närvaron »frambär sin heligaste
offergåva i bönen Fader vår», som
efterföljes av församlingens lov-
sång: »Ich hab von Ferne, Herr,
dein Thron erblickt». Så är »sakra-
mentet» till ända, och gudstjänsten
avslutas med postcommunio, bene-
dicamus, välsignelsen och slutpsalm.
Det torde vara överflödigt att
anmärka, att denne gudstänst ej
har mycket gemensamt med natt-
varden. Det sakramentalas väsen
består, enl. O., i den reala närvaron
av den övervärldsligt Helige själv,
såsom föremål för tillbedjan, ge-
menskap, besittningstagande, .njut-
ning. Denna Guds reala närvaro
är ej bunden vid nattvarden alle-
nast, ty »Gud är, var han vill».
De firningsstunder, då den troende
upplever denna närvaro, äro »det
sanna sakramentet, gent emot vil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
