Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58 "Sveriges första svenska kyrkohandbok
N Vigilie mortuorum, dödsofficiet, vartill dödsmässan anslöt sig.
11) Ordo sepulture, begravningsritualet.
Ur detta material var det sålunda, som en svensk evangelisk hand-
bok skulle danas. Man behöver icke mycket studera de medeltida
formulären för att förstå uppgiftens vansklighet.
Fyra grundsatser kunna tydligt skönjas — och angivas för övrigt
mer eller mindre tydligt i förordet — vid detta första försök att för-
vandla det medeltida manualet till en evangelisk handbok.
1) I stället för latinet brukas överallt »thet tungomåål som oss allom
förstondelighit är». . Mot denna princip torde intet vara att invända.
Däremot synes Olavus Petri onekligen komma in på ganska underliga
och oevangeliska tankebanor, när han till försvar för sitt åtgörande i
detta stycke antyder, att dopets verkan skulle vara mindre, om det för-
rättades på latin. Han säger nämligen härom följande ganska underliga
ord, som man knappast väntat ur hans mun: »Epter man haffuer så
oförnuffteligha farit her medh (d. v. s. brukat latin, som folket icke för-
stått, i stället för svenska) är nogh befruchtandes at gudh haffuer och
lätet så fruchtena komma ther aff / Thet synes lititt påå barnet när thet
vpuexer at thet haffuer fååt gudz nådh j dopet til at föra jtt gott leff-
uerne / ja såsom wij haffwe bidhit til / så haffuer och barnet fååt
nådena til/som och synes wel på fruchtene» (O. P. II: 314). Att ett
yttrande av Luther torde ha inspirerat Olavus Petri till dessa ord, för-
bättrar knappast saken.
2) De gamla handböckerna innehöllo många stycken, som voro
»twerdt emoot gudz ordh / som huar och en forstondigh menniskia wel
merkia kan then them wel öffueruägha wil epter scrifftenne/». Alt
sådant mot den evangeliska sanningen stridande har noga utrensats
»på thet at här epter motte noghot redeligare tilgå än här til skeedt
är». — Dessa äro de båda huvudprinciperna.
3) En stark förkortning av de ofta onekligen oskäligt uttänjda
medeltida formulären har eftersträvats. »Ey haffuer iagh heller satt
så monga böner som then latiniska (handboken) jnneholler / huilkit
mich ey heller syntes skola göras behooff / För ty gudh seer icke epter
mong ordh> (a. a. s. 315).
4) Hela handboken bär prägeln av -— man är nästan frestad att
säga vanställes av — Olavus Petris pedagogiska nit. Ideligen möter
man hans långa, enformiga allokutioner, som visserligen vittna om stor
välmening men om föga liturgisk smak. Det är icke bara de sjuka,
han unnar »noghon vnderuisning». Han unnar fastmer ingen att vid
något tillfälle, vilket det än vara må, undkomma den. För att »thet
enfoldigha clerekrij» måtte vid all denna undervisning »haffua noghon
rettilse», har handboken i betänklig grad fått karaktären av postilla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
