Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
Vid friska vatten.!
»Han låter mig vila på gröna
ängar, Han för mig till vatten, där
jag finner ro. Han vederkvicker
min själ.»
Ps. 23.
Å KÄNNER JAG DET, när den heliga mässan läses för Herrens
altare. Jag finner vila, och jag finner vederkvickelse. Det gläder
mig också, att Kristi församling i stort mer och mer börjar att älska
liturgiens gröna ängar och vederkvickande friska källsprång.
När jag blev präst för ett tjugotal år sedan, kunde man få höra
i Guds församling överläggas om önskvärdheten av den s. k. altar-
tjänstens avskaffande. Man fattade den som en rätt ledsam omram-
ning om det, som man menade vara det enda egentliga i gudstjänsten,
nämligen predikan. Dessa önskemål hör man icke vidare av i för-
samlingen. Tvärtom hör man ibland klagomål över att man blivit
utpredikad. Dessa klagomål komma visserligen i regel huvudsakligen
från dem, som ganska sällan höra någon predikan. Den levande för-
samlingen har alltid predikan mycket kär. Men omisskännelig är
tidens längtan från de många människoordens sorlande och brusande
vattenfall, som larmar i mycket av tidens andeliga talande, till litur-
giens stilla och svala källor.
Ömheten om själarna måste komma oss att glädjas över att män-
niskor mer och mer uppskatta den andeliga rikedomen i kyrkans
beliga liturgi. Ty vi, som äro Guds ords predikare, förmå icke alltid
genom våra ord giva dem det livets bröd och det levande vatten, de
längta efter. Väl att de då ha liturgiens gröna ängar och friska vatten
att tillgå. |
Om jag nu i några korta ord skulle söka klargöra för mig, vad jag
får i kyrkans liturgi, så ville jag först svara:
1. Känslan av gemenskap med hela Kristi kyrka både på jorden
och i himmelen.
Liturgien talar kyrkans språk. Det är icke den eller den enskilde,
som där talar, utan det är kyrkan. Det är ur kyrkans heliga böcker,
det läses. Det är kyrkans böner, som bedjas. Jag förenar mig med
hela Kristi kyrka, när jag lyssnar. Samma heliga texter, som läsas
t Morgonbön vid den liturgisk-kyrkomusikaliska kursen i Karlshamn 9—12 juli
1929.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
