Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrikes stämplingar mot hornska styrelsen. Dennas fall. 1738 års riksdag - Fogden af 1739 års partihvälfning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är allmänt bekant, huru riddarhusets våldsamma
plu-ralitet med hotelser nästan tvang de öfriga stånden att
erkänna domens rättvisa. Rådskammaren fylldes sedermera af det
stigande partiet på ett sätt, som gaf konungen ännu mindre
inflytande, än han hittills egt, på rådsembetenas tillsättande 4).
Fullbordad var den hvälfning, genom hvilken det bief
gjordt allvar af grundlagarnes ord om ständernas oinskränkta
myndighet. Styrelsens förnämsta medlemmar hade blifvit
af-lägsnade, blott emedan ständerna ej längre hyste förtroende
för dem och utan att nu som 1727 några andra förseelser
föreburits6). Riksråden voro hädanefter ej blott till
namnet ständernas fullmägtige mellan riksdagarne och de
åt-gerder, som följa, äro yttringar af svensk frihet, sådan som
denna gafs under de fyra ståndens styrelse, bland hvilka en * 2 * * *
4) Om riddarhusets våldsamhet se Geijer; 1. c. 71. — Derföre
att förf. vågat från Geijer afvika i uppfattningen af styrelsens
förhållande till de föreskrifter, 1734 års riksdag efterlemnat, och således
också annorlunda uppfattat Riksrådens licentierande, har det ansetts
för en skyldighet att i noterna ordagrannt införa de bevisande
punkterna ur de handlingar, efter hvilka styrelsen hade att rätta sig. Geijer
synes ha alltförmycket litat på det segrande partiets beskyllning, att
den fallna styrelsen brutit ständernas föreskrifter. Enligt förf:s
mening är Bondes framställning i hufvudsaken rigtig. Bondes påstående
(sid. 91), att Hård, som ej varit med om ryska alliancens
förnyande, blifvit licentierad, emedan han tillhörde den gamla adeln, då
deremot Lagerberg, som varit med, blifvit frikänd, emedan han
tillhörde unga adeln, är likväl ogrundadt, alldenstund Hård ej anförer
något sådant till sitt försvar, utan instämmer i de öfriga riksrådens
förklaringar. Dock bekräftar äfven danska ambassadeuren Lynar i
sinde-peche d. ’/l5 Jan. 1740 (i geheime-archivet i Köpenhamn), att ehuru
gammal och ny adel vore blandad i båda partierna, så höll sig dock den
famla mest till den fallna ministéren och den nya till hattpartiet. —
’ill hvarje ledigt rådsembete skulle ständerna enl. §. 12 reg.-form. 1720
sätta 3 på förslag; voro 8 platser lediga och förslag till alla på en gång
blefvo uppsatta skulle konungen få 24 att välja på. Nu gick man i stället
till väga på det sättet, att två förslag i sender uppsattes; konungen
utnämnde från h vardera den främste, hvarefter ständerna på de följande
2 förslagen ånyo uppförde de, som blifvit qvar från de förra o. s. v.
För de 8 rådsembeten, till hvilka förslag d. 22, 23, 24, 26 Mars
insändes, skulle Kongl. M:t på detta sätt blott fått 12 att välja på, men
det blef 13, emedan general-lieutenant Carl Cronstedt förmodligen på
egen begäran ej mera än en gång uppfördes. (Förslagen bland
ständernas bref till Kongl. Maj:t på riksarchivet).
*) 8. U:a extractum prot. d. 26 Febr. 1729, som för stånden
till-kännagifver rådens licentierande, säger uttryckligen skälet vara
bristande förtroende och tillstyrker pension för att visa, det 8. U. hyste ej
”ovilja till personerna utan endast ifver emot saken.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
