Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
198
dantàl. Man vinnlägger sig här
isynnerhet om att uppföda
starka tuppar, hvilka utmärka sig
genom styrka och vighet, och
dresserar dem särskildt. Vid
dessa fäktningar åtnöja de sig
ej att låta tupparne strida med
sina naturliga vapen, utan man
fäster medelst tina remmar,
på deras fötter hvassa knifvar,
hvarmed de tillfoga hvarandra
dc sväraste sår, tills de
slutligen duka under.
Äfven hönorna visa prof på
mod då de skydda sina
kycklingar. Goda höns kunna
under en sommar ligga två till tre
gånger och hvarje gäng på tio
till aderton ägg. De värpa då
en tid bortåt ett ägg om
dagen och om man borttager
detta från dem, så fortsätta de
att värpa ännu en tid, så att
man stundom under loppet af
ett år af en enda böna
erhåller nära 200 ägg. Sämre höns
värpa ungefär hvarannan dag.
Dc kunna blifva 10 à 12 ar
gamla, men upphöra under
sina sednaste år att värpa. De
duga dä endast till att gödas
och uppätas. Om en höna pä
eu dag lägger tvenne ägg, så
har det sednare vanligtvis
mjukt skal och duger derföre
hvarken att. utkläckas eller att
bevaras. I Egypten brukar man
redan sedan långa tider
utkläcka äggen uti särskilda
klåek-uingsuguar. I delta lands
heta klimat lyckas detta
vanligen. Deremot halva dylika
försök, som blifvit anställda
luis oss, ej utfallit så att de
skulle uppmuntrat till
fortsättande. (BVms.)
Tuppen, liunden och
grefven.
Typjien mr en uf lic grannaste: röd
knin inull.’ ilen och rüil rosett under
||i|kull i»’h i plymen svajade blå, guin,
gröna, röda, hvita och violetta Ijlldrarj
oeli gala kunde den så högt oeli kii
klart som den bästa sångaren pà
theatern (tyekte (len sjelf åtnnnstgdtj.
Hunden var ett litet pyre, ljusgul med
hvita tassar oeli ljusröd nos. »amt eu
hvit priek i nacken: och sporrar hade
den iikasoiu tuppen, och dertill två
pnr (se det var redan ett par mera Hu
lieutenanten hade, han som ihlnnd
sputserude på gården’) ty du skall
veta, att humlcii var af goil race, dess
mamillii hade varit jiigthuiul och det
skulle också ilen lilla Diana hli med
tiden. I tell nu kommer turen till
grefven. Det var icke någon gammal
herre med förnäm näsa, mustascher och
peruk, utan en liten en i ljusa
sömnen-kläder och fina kängor, föröfrigt
alldeles lik ullu amlra gossar med
näsan emellan bådn ögonen och ett pur
rumla kinder. Lille grefven tyekte
mycket om huudur och isynnerhet om
Diana. Hvarje dag gick han öfver
gården till htiiidkojiin. som stod bredvid
mugasinstruppnii, och bar i sina tilia
händer ett stort stenfat fullt af
hvarjehanda godbitar frän middagsbordet.
Det kunde visst Majli att
hushållerskan litet vresigt Siule: „lilhl grefven
skämmer alldeles bort den otäcka
hunden" , oeli att. grefvinnan bekymrad
förmanade: „nkta dina kläder, söta
Valentin!-’ men lilla grefven liörde
ieke alls pa det örut; visserligen
lydde lian så Lill villa, lUt ban ieke fyllde
stenfatet meil unnat au sådant som
passade för hundar och dä linii gick
öfver garden, försiktigt irippudc genom
det fuktiga gräset, men ila hnu alldeles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
