Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
159
hållning. gjorde cn djup lindning för
|mlilikcn. oeh kort derpå |j ful hennes
röst klar som ön fogeln genom snlen.
Mnriii lyssnade i andlös spänning. men
Hunn hiule Inni ej kastat en hliek på
»lingcroknn. Ffirst dl denna slutade
litt sjunga, ne|i bier nf (len hänryckta
publiken öfvorböljd nf blommor, nniler
det sälen gcnljöii uf stormande
bnnil-klnppningnr, sig Mnrin opp. län blirk
på süngersknn kom henne ntt tro sic
svllfva uti en dröm. ty Jet kunilc ej
vnrn verklighet. Der stod jn bennet
bepr&uin. snknnde Cecilia milli uti
blomsterregnet, ehnni icke mem sådan
bon solinus! »uti henne utan lif hög
gcstnlt och i dyrbara kinder, liknnnile
en nf ile prinsessor sagorna oinlnlii.
Det måste rnm hennes ljufva
Cecilia, ingen litido sä skönn kolsvnrtn
lockar och ingen cn tidan klnr
nåk-tergnlsstllniniu sora hon. Drifven nf
en oemotståndlig ångest reste sig
Marin, neil ilfi sångerskan just efter ntt
htlfvn ilntnt cn visa försvann i ett
nür-gränsnndc nim. följde Mnrin (lit
Kristinas stora förvåning efter. „Cecilia,
ilr det cj ilu?" snile hon, och hennes
röst dnrrnile, under det hon forskande
blickade iu i sångerskans nnlete. Denna
ryggade tillbaka, Mcknnde plötsligt ocli
for med banden öfver påminn, som om
hnn velat förjngn de tankar som
plågade henne. „Ioke sannt, du ar
Cecilia?1’ upprepade Mnrin ömt och
nttr-nmilc sig med tveksamma steg. Ett
föraktligt smålöje Hög öfver
sångerskans läppar och svnngondc sig på
klacken utbrast hon: „Ja, den
bc-römtln, (torn sångerskan Cecilia 1" Med
dessa ord vända hon sin stackars
fostermoder ryggen och försvann nr
rummet. Mnriti stod mållös nf smärta oeh
förvåning, och en siiind der|i» befann
hon 6ig hemma i Kristinns och Kerstins
sällskap, hvilka bådo bonne upphöra
alt UtnkH på den otacksamma Cecilia,
son) tiden ej förmått förbättra. Och
Mnrin beslöt ntt förtöka glömnia.
Nu var il et åter en vacker
sommnr-eftormiddng någrn år derefter, och
fog-lurnn qvitlraile pii albi grenar ntl ilen
Ii lin trädgården hvarest de linda
viin-ncrnn sntlo vid stickslnnnpan under
det lummign Hppeltridftt, hvilket
alltid ilen tid del bur fipplcn erhöll uf
de förhigående skolgossarm» de mest
lfingtnnsful|ii blickar. Iivnrförc Krisiinn.
som med oro varsebli fvtt detta, skyn.
ilndc nit liringit fniktema i goill
förvar på hyllan nti skafferiet. I
Krislinas lilla trHfgàrd vllxte dessutom
vackra rmor och kejsarkronor, hvilka
Kerstin planterat, samt stora
stiekelhärs-busknr uti hvilka spnrfvnmn bittida
på niorgnnrnn, då dc visste, att
Kristina sof, plttgndc inga sig ett så godt
mål. alt de helt säkert ej mera den
dngcn förmådde ata någon middag.
Men Kerstin, som nrndo orüd.
förfärdigade cn fogelskrämma, som siräekle
ut armarna och såg ganska
olycksbådande ut, åtminstone tyckte
spnrfvnr-na så.
Cnder (lei nu dc båda vännerna sntto
i skttggnn ander Appelträdet nflrmndc
sig Kerstin med knffebrickiin. och på
tillbörligt afstånd nalkades äfven Missc,
som kände lukten af hvetebröd, ined
ljudlös» Eteg. Plötsligt knnrrnr
trlld-gårdsgrinden. och kort derpå visade
sig cn fattigt kladd qvintin, som med
svng röst bad om en almost. Hennes
af ett liyckle till ön del dolda nnlote
var dödslilckt, och uti dc mörka
ögonen låg ett tittryck nf sorg och vemod,
soln gjorde det djupaste intryck på do
båda vttniierna och Kerstin, som bådo
henne sälta sig ned lill dess Kerstin
ur huset skulle bain neil någon föda
åt henne, ty au bon var sjuk och svag.
gissade dc. Den futtiga i[vinnnti
svn-mdo icke något, ott ögonblick såg det
ui, som om hon volnl skynda derifrån,
mun svigtade mod delsamma oeh sjönk
medvetslös till innrken. Marin och
hennes vRn buro bonne in uti linset,
der de nedsatte hanne på solTnn,
hvarpå Maria löste hncklet från den
fremmande hufvud omkting hvilket dc
skönnste blåsvartn lockar böljade fram.
Men knappt var detta gjordt, dä
Marin ryggade t ill baku med förskräckelse
och glÄdje på samma gång, ty i den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
