Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•230
våld, mon hnn visste ock att
mmi mem måste lyda Gud än
menniskor, och att vår
Frälsare icke öfverdrifver någon som
förtröstnr på Honom.
Den brune Löhman, klädd,
som en ytterst vördnadsvärd
borgare, inträdde nu jemte den
lille Wilhelm, i en
vexlnrehii-tik. „Gör allt det jag befaller
dig görn," hviskade hau
hotande till gossen, i det de
inträdde.
Lokalen, som de nu begge
beträdde, vnr mycket stor, och
många skilda bord stodo der.
V id ett af dessa, i rummets
bakgrund, satt en dome, som
äfven tycktes låta utbetala
penningar åt sig. Hon lindé vändt
ryggen åt de inträdande.
. ,.Vill ni vara så god, sir,"
sade den brune Löhman med
den ärligaste min i verlden,
till en herre, som satt vid
ingången af snlen, „vill ni vara
så god och vexla detta
guldstycke åt mig, hälften i stora
mynt, hälften i små inyiiL."
Herrn betraktade det
ögon-skenligen gammalmodiga
guld-s.tyeket, skakade derpå fram
en mängd mindre och större
mynt ur bordslådan och
begynte räkna. Men snart blef
han störd deri, nf en tiggare,
som inträdde, och med
klagande röst bad 0111 en almosrt.
Förargad ville köpmannen bortvisa
honom.
»Nej, nej, icke sa
hårdhjer-tad. min herre," snile den bru-
ne Löhman godmodigt, »kom,
min gosse, vände ban sig till
Wilhelm, gif den fattige
hälen alniosa, du måste tidigt
vänja dig vid välgörenhet, mitt
barn."
Med dessa ord frnmtog
fick-tjufven sin låderbörs, men
medan ban med tummen och
pekfingret låtsade leta efter ett
in v nt, såg Wilhelm huru han
med de andra fingrarna
borttog en stor mängd penningar
af de på bordet liggnnde
högarna, utan att köpmannen,
som vnr sysselsatt med sina
räkningar, märkte det.
Wilhelm igenkände också tydligt,
i den fattige, en medlem af
tjufbnndet.
..Kotn. mitt barn," sade
Löhman, tryckande en stor mängd
af de stubin penningarna i
Wilhelms hand. »gif detta åt den
stackars mannen."
Men Wilhelm rörde sig icke
ur stället, ban skakade endast
tyst på hufvudet.
„Hurn, du lille slyngel,"
sade Löhman, »vill du ickegöra
det? Fort, gif honom straxt
| sexpencestycket!
-Nej," sade Wilhelm fast,
! och blickade derunder, liksom
för att söka hjelp, omkring
sig i det stora, nästan toma
rummet. I detta ögonblick
uppsteg damen som satt på
andra sidan af rummet och
troligen låtit gifva sig ett qvitto.
Wilhelm såg hennes ansigte,
’hennes gestalt, och — »moder!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
