Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRO och LIF. N:o 24.
8
Återigen hr "Klerk" och
frikyrkligheten.
I N:o 268 af "Finland" uppträder hr
"Klerk" åter inför allmänheten i fall rust-
ning. Och af gammalt vet nian. att när
den mannen framträder så der vapenru-
stad, då skola svärdshugg falla till höger
och venster. Så äfven nu. "För eller mot
folkkyrkan !
J
" ropar han utmanande fram-
för sig, och sa drager han åstad, utde-
lande hugg flt bägge sidor för att dräpa
de huggormar och drakar, som hvässa sin
gadd mot kyrkan, hvilkcn han är kallad
att skydda. På ena sidan har lmn ju den
gräsliga frikyrkligheten med alliansvänner-
nas länga stjcri efter sig, på andra sidan
"den politiska tidningspressen", de svenskt-
Bvenska sträfvandena", "Åbo Tidnings huf-
vudredaktin-. "Vögelin", kristendoms-
BendtUga "folkskollärare*, "hr v. Bergen",
"T. L:s artiklar" in. m.
— allt i behag-
lig blandning — och dessa bägge till hö-
ger och venstet lurande Qender göra inför
hans inbillning förbund med hvarandra i
afsigt ati "sioiia folkkyrkan". Ned då
med frikyrkligheten och aJliansv&nnema
såväl sena med hela den andra, kristen-
dqmsfiendtliga ligan! I första rummet rik-
tar han sitt svärd mot de s. k. frikyrk-
liga. I.åtom oss se, huru ridderligt han
kämpar mot dem. Allian.-motena
— me-
nar han
— voro intet annat an tillställ-
ningar af de frikyrkliga för att de skulle
få -pröfva, huru en strid mot folkkyrkan
kunde infalla". I Tammerfors kände de
gig for. om de skulle "mota något synner-
lim motstånd" från hennes sida; de gingo
derfön djerfl tillväga som möjligt
för att få reda Du huru mycket hon skulle
tåla. Men sedan de — huru? det lemnar
han al läsaren att gissa — "insrtt. all de
gått Tor långt", drogo de sig vid det an-
dra mötel i Helsingfors något tillbaka ’"-Ii
"iindvcko sorgfälligt sådana frågor, som
Särskildl rörde kyrkan". Sädana iiro de
försmädliga tillvitelser, som hr "Klerk"
käckt utslungar mot ett antal medkrislna
— om lian elje.- erkänner s. k. frikvrk-
ich alliansviinner som sådana. Han
tillskrifter dem att bafva p8förhand upp-
gjort en försåtlig plan mot landets evang.
lutherska kyrka och i enlighet me.l den-
samma oafbrutet arbeta på hennes undef-
fOm dessa beskyllningar iiro grun-
iide eller ej. del frågar hr "Klerk" icke
efter. Har galler ju att förtrampa mot-
ståndare, och detta heliga ändamål helgar
ju äfven alla medel. 1 sanning, om detta
är kristligt handladt
—och såsom en kri-
stendomens sakförare vill ju hr "Klerk"
anses
—dä måste \i. som söka au i en-
fald lära af vårt nya testamente, medhäp-
nad fråga:äro antingen vi b& stockduinma,
att. vi intel förstå af Kristi och Hans apost-
lars lära och föredöme, eller har nu ett
annat slags kristendom, än den de lära
oss. blifvit af vissa "folkkyrkans" ijeuare
stifladV
Men ■ ’I" un br "Klerk" förkunnar,
att ii’1 frikyrkliga "på del andra allians i
niiitri i Heleingfons sorgfillllgl sökte und-
\iK:i sådana frågor, som Bftrskildt rörde
kyrkan", sB skulle livar och en annan tän-
kande mennisku — isynnerhet om hon
visste hvad som efter alliansmötet i Tam-
merfors passerat
—väl häråt’ draga den
Blutsateen, ut tde så gjorde för attundvika
en föga gagnelig och till försyndande ti
ömse sidor ledande strid med det hög- j
kyrkliga läger, som uti de bestående stats- j
kyrkliga förhållandena icke vill — och
kanske icke kan — se något, som skulle|
behöfva förbättring. Men hr "Klerks" slut- j
ledning är en annan. De frikyrkliga villei
— menar han
— "såvidt möjligt bli qvitt
den barlast af kyrklighet, de först anta-i
git". Denna "barlast" skall väl då hafva
bestått i de kyrkan särskildt rörande frå-
gor, som voro upptagna på Tammerforskai
mötets program
— eller huru? De villej
nu
— säger han vidare — "med fulla se-
gel styra ut och lemna den farkost, der
de hittills dvalts, och som de trott vara
så murken, att den vid första stormil
skulle falla i sär, men som de till sin för-
våning funnit vara ännu nog så stark i
fogningarna". Sannerligen ser det icke
för en tänkande läsare af denna hr "Klerks"
fras ut, som skulle han vid nedskrifvandet
af densamma — likasom ock åtskilligt an-
nat i sitt opus — hafva mera tänkt på
huru det skulle låta, än om deri vore sund
tanke. Aldrig torde man förut hört, att
folk förblifvit trygga i farkoster, som de
trott vara genommurkna, men deremot för-
lorat denna trygghet och skyndat sig att
lemna dem, såsnart de upplysts om, att de
tvärtom voro mycket"starka i fogningarna".
Men se, de "frikyrkliga" och alliansvän-
nerna med dem äro ett underligt sällskap:
de tänka och handla helt visst tvärtemot
eljes förnuftiga gruudsatser. Gent emot
Bådana dårar borde ju hr "Klerk"-och
hans meningsfränder kunna känna sig full-
| komligt trygga. Men hvarför il;i väsnas
sa mycket? När de sjelfmanl By ur den
starka farkosten och segla ut i en annan,
så blir der ju sa mycket bättre rum i den
förra både för hr "Klerk" och många an-
dra; kanske kan hr "Klerk" till och med
någon gång slippa till rodret i densamma.
Eller är det af ömhet för de der våghal-
Barne. af fruktan för att de skola förgås
med sin farkost, som hr "Klerk" jämrar
sig? Man har bra svårl att ln> detta, när
man gifver akt på, huru föga välvillig han
eljes ar emot dem.
Dock, det blefve alltför tröttande att
följa hr "Klerk" uti skärskådandet af alla
de frikyrkligas synder, öfver hvilka han
1 ondgöres. Vi vilja ännu blott påpeka en
sak i hr "Klerks" artikel, som ur egnad
alt förvilla allmänheten. Han talar om
tvenne skilda alliansmöten, som skulle hål-
lits under detta år. Mig veterligen har
dock endast ett sådant hållits under inne-
varande år, neml. det i Tammerfors. Den
sammankomst af allianssinnade, hufvudsak-
ligen från Helsingfors, som egde rum der-
i slädes i sammanhang med allianshusets
invigning i September, var — såvidt jag
■ förståi*
—intet offentligt alliansmöte, till
,hvilket inbjudning skulle utfärdals, i ens
närmelsevis samma vidd som till mötet
i Tammerfors. Intet under derför, att de
i denna sammankomst deltagande prester-
nas antal var sä litet. Denna omständig-
het i och för sig bevisar ingalunda, att
:de "i någon mon kyrkligt sinnade med-
;ilemmarne af det första mötet fatt nog af
etl alliansiniite". Man reser icke så heller
:! i en handvändning från de mest skilda
trakter af landet flere gånger om ätet till
deltagande i alla möten, för hvilka man
kan hysa nägot intresse. Derförsätta både
; ekonomiska förhållanden och åliggande ai-
’
beten hinder i viigén. Kan väl vara, att
ien och annan, som bevistade mötet i Tam-
merfors, fick nog deraf, särskildt om han
infunnit sig der med för stora eller för
mötets ändamål främmande förväntningar,
eller ock blott af nyfikenhet, eller kanske
,— hvilket ock torde vurit fallet med nå-
! gon — för att spionera pa de pä torhand
dömda frikyrkliga och dem’, som voro så
’
oförsynta, att de foro efter frid med dem.
| Men att spå, huru många skola uteblifva
jfrån eller infinna sig vid ett annat sådant
i möte som det i Tammerfors — om Gud
! ännu låter ett sådant komma till stånd —
! det inbringar visst ingen annan lön än
möjligen vederbörande partigängares applå-
der.
Slutligen må ännu till deras behjerlande,
i som icke äro helt förblindade af partinit,
den frågan framställas: månne icke allians-
mötet i Tammerfors likväl visade sighafva
ett annat ändamål än det för hvarje red-
Ibar själ afskyvärda, som hr "Kierk" och
! hans meningsfränder i sina tidningsartik-
; lar om detsamma tillvitat detV Såväl mi-
ibjudningsskriften till detsamma som pro-
tokollet öfVer dess förhandlingar ligga in-
] för allmänhetens dom. Månne de i någon
] mon rekommendera sig införredbara, svek-
lösa kristnas samvete? Vi våga tro det och
äro ännu i denna stund uppfylda af tack
1samhet mot Gud för att så mycken en-
drägt och frid bland troende kristna i vårt
i land vardt uppenbar, i trots af allt det
1tvedrägtens utsäde, som redan länge blif-
vit med ord och handling utströdt härsta-
■ des. Att stormen skulle bryta lös etter
de lugna, fridfulla dagarne i Tammerfors,
! det var nog att vänta. Glädjande är blott
| att veta, att den icke fått sitt upphof från
I "de frikyrkligas" eller alliansvännernas
sida. Sorgligt dock i sanning, att det åter
skulle vara män af det stånd, som af kri-
stendomens vedersakare ständigt beskylles
för intolerans, de der i detta fall verkligen
| skulle göra sig skyldiga till ofördragsam-
het mot andras ärliga, kristna tro och guds-
dyrkan — en ofördragsamhet så stor, att
den icke skytt att utslunga de smädeful-
laste beskyllningar för orena bevekelse-
grunder och afsigter. Huru mycket desse
män sjelfva skada den kyrka, de vilja för-
svara1
, det inse de naturligtvis icke. Men
säkert är, att om "folkkyrkan i vårt land"
engång skall — såsom hr "Klerk" med
sitt maningsrop till strid tyckes åsyfta
—
dela vårt tolk i två mot hvarandra såhät-
ska läger, som språkfrågan det gjort, då
är det v. Bergens orh T. L:s menings-
fränder, eller bfverhufvud den bibliska kri-
stendomeris motståndare i landet, som
triumfera, under det Herrens fåtaliga för-
samling får bära sorgedok för sitt anlete,
bidande sin förlossning. V- II". L.
P. S. Den myndiga upptuktelse hr
"Klerk" gifver alliansvännerna lör deras
ibemödande att erhålla ett eget tidnings-
organ skulle vi för denna gäng lemuat
’
oanmärkt, om icke dat för sin opartiskhet
:prisade "Finland" skulle — sedan det först
( låtit hr "Klerk" smäda så mycket honom
lyste — vägrat plats för ofvanstående svar.
Det har i sanning sitt sorgliga intresse
med sig att framkalla för sin erinring, med
hvilka föresatser detta blad i tiden kom
till stånd. Men — tempora mutantur. I
den långvariga polemiken detta år mellan
några högkyrkliga prester och alliansvän-
i nerne har man kunnat märka skilnaden
mellan den plats i bladets spalter, som de
torras angrepp mestendels erhållit, och
•den, till hvilken i de flesta fall de senares
svar blifvil hänvisade, såviés de alls blif-
; vit intagna. D:e.
För sibiriska ttiissionen
har inllutit: Från en af missionens vänner
21 m.: af söndagsskolbarnen i Mariehamn
4m. 85 p.; vid bröllop hos L. T. Lig-
nell d. 28 Kov. ISB6 17: 75: "Ebenezer"
24 p. Transport från senaste redovisning
297: 76. Summa 341 m. 60 p.
Åbo, Q. W. Wilén 4 Co:s boktryokeri, 1886.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
