- Project Runeberg -  Typograftidning / 1889 /
26

(1889-1890)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N:r 10

TYPOGRAFTIDNING 3»

man på något sätt kunde förvara tryckformar, utan att
de därtill använda stilarna samtidigt behöfde stå
obegagnade. Detta ledde till den tanken, att afforma och
genom afgjutning mångdubbla formen. Man skiljer
mellan två olika förfaringssätt: gips-stereotypi och
pappersstereotypi, af hvilka den förra är älst, men alt mera
un-dantränges af den senare.

Skilnaden mellan dessa båda metoder ligger
hufvudsakligen i den materiel som användes för
beredningen af matrisen. En af de väsentligaste fördelar,
pappersmatriserna medföra, är tidsbesparingen, något som
är af oberäkneligt värde, särskildt för tidningstryck
liksom vid andra arbeten, hvilka skola på kort tid tryckas
i stor upplaga. Liksom litografen genom öfvertrycket
kan mångdubbla exempelvis en liten etikett och
därefter trycka den i helt ark, så står genom
pappersstereotypien samma fördel äfven boktryckaren till buds. I
pappersstereotypien äger äfven den mindre boktryckaren
ett medel, att utan stora kostnader på ett värksamt sätt
upptaga konkurrensen.

1. Matrisen.

a. Formens förberedande behandling. Hvarje för
stereotypering afsedd form (stilsida) måste rundt om förses
med en ram af minst två ciceros bredd och af samma
höjd som stilen samt skiljas från den senare medelst
petit-regletter, hvilka äro endast en half petit lägre än
stilen. Skola två eller flere sidor stereotyperas på samma
gång, förses hvarje sida med petit-regletter och åtskiljas
medelst en messingslinie, hvarefter det hela omgifves af
den stilhöga ytterramen. Den yttre ramen är
nödvändig för matrisens fastande under afgjutningen och de
mellanlagda petit-regletterna bilda stereotypplåtens
blifvande facett. Det är att märka, att den nämda breda
ramen måste hafva precis samma höjd som stilen samt
ega en slät yta, ty på deras noggrannhet beror den
blifvande plåtens jämnhet. Den sålunda med ram försedda
formen slutas derefter omsorgsfullt i en lämplig jernram,
rengöres väl medelst benzin eller terpentin från all
möjligen ännu qvarsittande färg eller orenlighet, aftorkas
noggrant samt öfverstrykes lindrigt med en i bomolja
doppad mjuk pensel eller borste. För att bättre fördela
oljan öfverfar man formen ytterligare med handens
flatsida, så att formen endast visar en oljehinna.
Andamålet med denna inoljning är att underlätta aftagningen
af den i formens fördjupningar inslagna matrisen.

b. Matrisens beståndsdelar och klistrets beredning.
Pappersmatrisen bildas af sju blad godt silkespapper och
tre ark medeltjockt skrifpapper, förenade medelst klister,
af hvars rätta beskaffenhet framgången vid tillverkningen
af en skarp och varaktig matris hufvudsakligen beror.

Bland en mängd klister resept meddela vi här det
Jäneckeska såsom det enklaste:

1 kg. god hvetestärkelse ocli */3 kg. slammad krita uppvispas
med kallt vatten. Denna massa filtreras genom en sikt och bör
vara tämligen styf, så att den icke surnar, i fall den får stå
obegagnad någon längre tid. Fiire användningen förtunnas en del däraf
med så mycket vatten, att man erhåller en lätt rinnande massa.

c. Matrisens beredning. Det för matrisen behöfliga,
ofvan omnämnda papperet klippes för hvarje form i så
pass stort format, att det rikligt räcker öfver den
stilhöga ram som omgifver formen. Sedan skrifpapperet
blifvit fuktadt, lägger man ett blad däraf på en slät zink-,

sten- eller jernplatta och öfverstryker det med en bred,
långhårig, flat pensel tämligen starkt, men så jämt som
möjligt, med klister; därpå lägger man ett blad torrt
silkespapper på den strukna ytan, dock så, att båda
bladen ligga tätt och utan luftblåsor intill hvarandra,
hvilket lättast sker därigenom, att man uppehåller
silkespappersbladet med venstra handen samt sänker det
småningom, medan den högra handen följer strykande och
utjämnande efter, så att bladet så vidt möjligt faller
tals-och biåsfritt från höger till venster. Denna
manipulation upprepas till dess samtliga silkespappersbladen
blifvit hopklistrade och sålunda utgöra en s. k. pasta eller
degartad massa. Klisterlagrets tjocklek lämpas efter
formens beskaffenhet. Ar den mycket kompakt och satt
med små stilar, så bör påstrykningen vara kraftigare än
om formen har många öppna ställen. Äfven bör man
småningom minska klisterlagrets tjocklek, så att det näst
sista bladet erhåller jämt så mycket, att det sista ännu
ordentligt fäster. Till detta sista blad väljer man det
snyggaste och jämnaste, lägger det jämt på de öfriga,
men tillstryker det icke med de fuktiga fingrarna, utan
öfvertäcker det med ett ark läskpapper samt stryker på
detta med händerna från midten till sidorna, till dess
alla blåsor och falsar utjämnats. Detta sker derför, att
det sista bladet, hvars yta kommer i beröring med
stilen, må bibehålla sig fullt rent, enär stilen eljest skulle
klibba fast på de orena ställena och matrisen vid
afgjutningen i följd däraf lämna en bristfällig plåt. Sedan
pastan på detta sätt blifvit beredd, lägger man ett litet
slätt bräde på densamma, med läskpapper emellan, samt
belastar det hela med någon tyngd, så att fuktigheten
i pastan må fördela sig jämt, och det öfverflödiga
absorberas af läskpapperet.

Pastan, med det sista påklistrade silkespappersarket
nederst, lägges sedan på den förut inoljade formen och
dess inklappning medelst en tätt bunden, ytterst jämt
klippt, icke för hård borste kan taga sin början. Innan
matrisen lägges på formen, lcan man göra ett blindt
afdrag, för att undersöka huruvida stilarne stå i jämnhöjd
samt rätta det bristfälliga. Formens klappning bör ske
omsorgsfullt med måttliga, jämna slag, utgående från
formens midt och fortgående till dess ytterkanter, på
så sätt, att man alltid slår lodrätt med borsten, således
med dess fulla yta, på formen. Har man en gång
klappat öfver hela formen, så att sättningens alla konturer
visa sig, så upprepar man klappningen, men nu något
starkare, så att pastan ordentligt må intränga i
fördjupningarna; därvid har man naturligtvis att akta därpå,
att matrisen icke rubbas eller fristående rader och linier
blifva genomslagna. I allmänhet är det rådligt att klappa
lättare och längre än tvärtom. Vid bedömandet af
in-slagningens djuplek har man stilens allt skarpare
framträdande konturer på pastans yttersida till ledning.
Matrisens inslagning är i öfrigt den procedur, som vid hela
pappers-stereotypin erfordrar den största
uppmärksamhet. Det är endast genom öfning man kan uppnå en
sådan färdighet, att matrisen blir jämt inslagen, utan att
den därvid brister på något ställe. (Forts.)

— Modern l.onkurrens! En boktryckeriagare i Beuthen
(Tyskland) utdelar rekomineridationskort med följande innehåll:
„B:s boktryckeri levererar 100 st. visitkort inom 2 minuter tör 1 mk
pr 100.

Hvarje beställare erhåller dessutom 1 seidel öl gratis uti
herr Z’s restauration här bredvid".

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:32:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/typotid/1889/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free