Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Kraften - Den likformiga rörelsens kraftyttringar - Effektutveckling och dess uppmätning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EFFEKTUTVECKLING OCH DESS UPPMÄTNING.
351
numera kallas mekanisk kraft, och begreppet tyngd har man sammanblandat med vikt.
Följden har blivit att satsen även av Aristoteles tolkats så, att en bestämd kraft åt
olika kroppar ger hastigheter, som stå i omvänd proportion till vikterna. Uppfattad
på detta sätt är Aristoteles’ sats fullständigt vilseledande, och vi skola längre fram se,
hur den i årtusenden även vilselett mänskligheten vid bedömandet av de dynamiska
lagarna (se sid. 411). Här, måhända mer än på andra områden, kan man se, hur stora
sanningar kunnat komma på avvägar, därigenom att begrepp och språkliga uttryck
ej med tillräcklig skärpa inbördes fixerats.
Vilken stor och betydelsefull sanning som ligger i den aristoteliska satsen, när den
uppfattas rätt, skola vi nu se. Först vilja vi dock påpeka, att effektmåttet likaväl som
arbetsmåttet kan räknas såväl positivt som negativt, allteftersom rörelsen befordras
eller hindras av de verkande krafterna. Man skulle därför kunna likna dragkraftens
effekt vid en tillgång och lastens effekt vid en utgift eller en förbrukning, så att
plustecknet kännetecknar användbar, till förfogande disponibel effekt, medan minustecknet
angiver den i maskinen för ett visst arbetsresultats ernående förbrukade effekten. Ofta
användas termerna tillförd och nyttig eller förbrukad effekt, och med deras hjälp skulle
Aristoteles’ princip kunna formuleras sålunda:
Vid en maskin, s om arbetar på ett fullkomligt idealt
sätt, täcker den tillförda effekten i varje ögonblick den
till det avsedda arbetet förbrukade effekten.
Tillgångar och utgifter av effekt balansera varandra i den ideala maskinen således
liksom ekonomiska tillgångar och skulder uti en räkenskapsbok. Uti denna sats ligger
nyckeln till arbetsprocessernas ekonomiska beräkning. Denna överensstämmelse mellan
effekt och penningar är nämligen icke blott bildlig, så att man talar om att tillföra eller
uttaga effekt precis som om att insätta och uttaga penningebelopp, utan den går så pass
djupt, att den blivit utslagsgivande för industriens ekonomiska kalkyler. Härvid möter
man dock en svårighet, ity att ingen maskin arbetar idealt, men vi skola se, att även
den svårigheten har man lyckats frigöra sig ifrån vid de ekonomiska kalkylerna.
Drivkraftens mekaniska utnyttjande. För att rätt förstå hur man ekonomiskt kan
behärska maskiners arbetsprocesser måste man ha klart för sig den mekaniska arten av
dessa processer. Låt oss då till en början fastslå, att varje maskin måste sättas i rörelse
av en drivkraft. Denna drivkraft kan vara av olika slag. I människans mest primitiva
tillstånd utgjordes drivkraften av hennes egen kropps muskelsammandragningar, på
ett högre kulturstadium tämjdes djur till dragare och på ändå högre kulturstadier
förstod man att genom vandringar och dylikt överföra människors, djurs, vindens och
vattenfallets dragkraft till roterande rörelse hos en axel, till vilken sedermera olika
maskiner på ett eller annat sätt anslöts. Genom uppfinnandet av ångmaskinen,
förbränningsmotorerna och de elektriska motorerna erhöllos visserligen nya sätt att driva en sådan
axel, men alla olika sätt ha dock det gemensamt, att de i första hand avse att skaffa en
axel med roterande rörelse. Denna axel, till vilken arbetsmaskinerna kopplas, vilja vi i
det följande kalla drivaxeln. Vi vilja icke här ingå på någon undersökning om de olika
drivkrafterna; det är icke nödvändigt i detta sammanhang utan bör i stället hänskjutas
till de delar av detta verk där de olika motorerna behandlas.
Däremot vilja vi undersöka vilka drivkraftsmöjligheter en dylik drivaxel
representerar. Låt oss tänka oss drivaxeln, så som fallet är vid de flesta verkstäder, kvarnar o. d.,
gå in i ett rum genom ett hål i en vägg och inuti verkstaden uppbäras av lager, uppburna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
