Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Rörelsen - Rörelsen som kraftyttring - Det dynamiska kraftbegreppet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÖRELSEN SOM KRAFTYTTRING. DET DYNAMISKA KRAFTBEGREPPET.
413
Fig. 323. René Descartes (Cartesius).
Den tredje lagen i den cartesianska dynamiken kan också sägas vara intimt knuten
till erfarenheterna från biljardspelet, nämligen till iakttagelser över förloppet vid
biljardkulornas stötar mot varandra.
»Den tredje lagen, som jag iakttager i naturen», säger Cartesius, »är att om en kropp,
som rör sig och sammanträffar med en annan, har mindre kraft att fortsätta sin rätliniga
rörelse, än den andra har för att motstå den, så sviker den sin bestämmelse utan att
förlora något av sin rörelse; och om den har mera kraft, så för den med sig den andra
kroppen och förlorar så mycket av sin rörelse som den giver åt denna. Sålunda se vi, huru
en hård kropp, som vi stött mot en annan större hård och fast kropp, återkastas åt det
håll varifrån den kommit utan att förlora något av sin rörelse, men om den kropp som
den möter är mjuk, så stannar den på fläcken, därför att den ger den andra sin rörelse.»
»Dessutom bör man lägga märke till», säger
Cartesius i fortsättningen, »att den kraft, medelst
vilken en kropp påverkar en annan eller motstår
en annan verkan, beror uteslutande därav, att
varje ting, så mycket det förmår, står fast vid
att förbliva i det tillstånd vari det befinner sig,
i överensstämmelse med den första lagen, som här
ovan uppställts, så att en kropp, som är förenad
med en annan, har kraft till att hindra att den blir
skild därifrån, och när de äro åtskilda har den
kraft att förhindra att bliva förenad med den.
Likaså, att när den är i vila, har den kraft att
förbliva i denna vila och att göra motstånd mot allt
som skulle kunna förändra den. På samma sätt
som den, när den är i rörelse, har kraft att
fortsätta att röra sig med samma hastighet åt samma
håll. Storleken av denna kraft kan man bedöma
av storleken på den kropp som äger den, av ytinnehållet utefter vilken denna kropp
gränsar till en annan1 och även av rörelsens hastighet och olikheten i de sätt på vilket
flera olika kroppar råkas.»
Uti en rad av olika exempel belyser Cartesius denna lag både vid stöt mellan olika
fasta kroppar med olika hastigheter och vid rörelser där fasta kroppar befinna sig i en
vätska och draga denna med sig. Produkten av en kropps vikt och dess hastighet är
enligt Cartesius således måttet på den »kraft» en rörlig kropp låter komma till synes vid
sammanstöt med andra kroppar. Återigen möta vi den antika dynamikens dynamiska
kraftmått! Men denna gång har den aristoteliska satsen nyanserats i en helt annan
riktning. För Cartesius finnes icke längre några statiska
krafter i egentlig mening, all kraft har sitt ursprung i rörelse.
Hela universum ser han fyllt av tre ämnen av olika finhetsgrad, vilka befinna sig i
ständigt kretsgående rörelse. .Alla fysikaliska fenomen, ljus, ljud, elektricitet, magnetism,
gravitation och elasticitet, tänker han sig bero av dessa olika ämnens inbördes rörelser.
»Ty allt var fyllt av ämnen och eftersom varje del av materian icke desto mindre söker
att röra sig rätlinigt», säger han i samma kapitel, »är det uppenbart, att redan från
begynnelsen, då Gud skapade all materian, han icke blott satte i gång dess olika delar utan
1 Cartesius tänker här på en kropp, som befinner sig i en vätska eller annat sammanhängande
medium.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
