Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Elektriska maskiner, av A. D. Widström - Växelströmsmaskiner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
ELEKTRISKA MASKINER.
Fig. 114. Plåt till rotor för 60 000 kVA
turbin-generator.
Dess totala vikt är 249 ton, varav 104 ton komma på den roterande delen. Statorjärnets
axiella längd är 3 m., rotorns diameter är 2.25 m., vilket vid 1 000 varv per min. svarar
mot den betydliga periferihastigheten av 118 m. per sekund. Statorns konstruktion företer
intet särskilt anmärkningsvärt med undantag av den kraftiga stagningen av härvändarna,
som tydligt framgår av figurerna. Rotorn är sammansatt av smidda ringar, som äro
bearbetade runt om och fastkrympta direkt på axeln. Magnetlindningen är inlagd i spår,
uthyvlade i kanten av ringarna. Som framgår av fig. 114 är magnetfältet sexpoligt;
för-varje pol finnas fyra spår för lindningen på ömse sidor av polmitten. I fig. 114 framträda
dessutom de laxstjärtformade
urtagningarna i tänderna, i vilka de kilar, som
fast-hållalindningarna, indrivas, samt runda hål
och avlånga öppningar för
ventilationsluf-ten. Denna kommer in vid maskinens båda
ändar och passerar i axiell led genom
nyssnämnda öppningar och längsgående spår i
axeln samt vidare i radiell led genom
öppningar mellan rotorringarna och genom
motsvarande ventilationskanaler i stator-,
plåten. För att kunna transporteras
måste statorn utföras fyrdelad; för rotorn
måste en särskild järnvägsvagn med 10
axlar byggas. Maskinen blev färdig under
år 1918 och är anmärkningsvärd även
därför, att den byggdes under en tid, då
tillverkarna icke hade frihet att välja det för konstruktionen mest lämpliga materialet.
Kommutatormotorer. Medelst tvåhastighetslindning och tandemkoppling kunna
flere olika hastigheter erhållas vid en asynkron trefasmotor, men om en kontinuerlig
reglering av hastigheten önskas, har man åtminstone f. n. ingen annan utväg än att förse
motorn med en kommutator eller åtminstone kombinera densamma med en annan
kom-mutatormaskin. För vissa ändamål lämpar sig trefasmotorn med sina tre ledningar mindre
väl. Enfasmotorn, som endast behöver två ledningar, är i detta hänseende överlägsen,
men även denna motor måste för att erhålla god startförmåga och andra önskvärda
egenskaper utrustas med en kommutator. Ehuru trefas- och enfaskommutatormotorerna
äro underlägsna motsvarande likströmsmaskiner, hava de dock så många goda
egenskaper, att deras användande är berättigat i de ofta förekommande fall, där växelström
finnes tillgänglig, men det icke lönar sig eller av andra skäl är olämpligt att omforma
växelströmmen till likström.
En trefaskommutatormotor i sin enklaste form består av en vanlig
induktions-motor, där rotorn är ersatt av ett trumlindat likströmsankare. De mot kommutatorn
släpande borstarna äro anbragta med ett inbördes avstånd av 2/3 av en poldelning. För
att inse förloppet av de inducerade spänningarna i ett sådant ankare kunna vi för
enkelhets skull tänka oss, att motorn är tvåpolig, och att borstarna å kommutatorn äro
placerade mitt emot varandra. Om trefasström av t. ex. 50 per. frekvens tillföres
statorlind-ningen, alstras ett roterande fält, vars omloppshastighet är 3 000 varv per min. Resultatet
blir detsamma, om i stället statorfältet stode stilla, och ankaret samt borstarna roterade
med nyss nämnda hastighet. Men om borstarna vid en likströmsmaskin vridas runt
kol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
