Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Det elektriska ljuset, av K. J. Laurell - Glödljuset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184
DET ELEKTRISKA LJUSET.
hålla sig mycket olika. Men vid olika utvidgningsförhållanden lossnar ganska lätt den
täta förbindelsen mellan glaset och tråden, luften tränger in, och det är snart förbi med
hela lampan. Man har därför länge varit tvungen att använda platina, ehuru lampan
därigenom ej obetydligt fördyrats, beroende på denna metalls höga pris. Platinatråden
till en glödlampa kostade icke mindre än 15—25 öre utgörande en avsevärd del av den
färdiga lampans kostnad. För några år sedan lyckades man emellertid framställa en
legering mellan järn och nickel, benämnd platinit, vilken har samma
utvidgningskoeffi-cient som platina och som numera fått stor användning vid glödlampsfabrikationen som
ersättare för denna dyrbara metall. För kännedomen om järn- och nickellegeringarnas
egenskaper hava vi till stor del att tacka nobelpristagaren Guillaume, vilken nedlagt ett
mångårigt och tålamodsprövande arbete på undersökning av olika
järn-nickellegeringar, vilka även för andra ändamål fått en mycket stor
praktisk användning.
Tilledningstrådarna passera genom ett vid glasballongens nedre del
fastsmält glasrör, som sticker ett litet stycke upp i själva glasballongen.
Detta glasrör är hoptryckt vid den övre ändan, där ledningstrådarna
passera genom det hopsmälta glaset (fig. 187). Vid denna glasbrygga äro även
de trådar insmälta, som erfordras för upptagning av koltråden vid lampor
för högre spänning och ’med lång koltråd. För att spara på platinan
användes denna endast vid själva genomföringsstället, varför blott 3—5 mm.
långa platinatrådar erfordras. Dessa äro i sin tur fastsvetsade dels vid
de yttre koppartrådar, som lödas fast vid fattningen, dels vid de vanligen
av järn eller koppar utförda trådar, som inuti lampan äro anslutna till
koltrådens båda ändar. Till att börja med fastklämdes koltråden helt enkelt
vid koppartrådarnas ändpunkter, men då kontakten icke blev tillräckligt
pålitlig och varaktig, utvecklades på detta ställe för stark värme, varför
tråden snart avbrändes här. Man tog då sin tillflykt till den förut
omtalade förstärkningen av koltrådens ändar och övergick slutligen till
användandet av ett lämpligt kitt eller cement för att göra kontakten
fullständig och erhålla en hållbar förbindning. Förkoppring eller utfällning av
kol på kontaktstället användes även.
Glasballongen är vanligen päronformad och före hopsättningen
för
sedd med ett öppet rör nedtill. De glödlampsfabriker, som själva icke befatta sig med
ballongernas tillverkning, erhålla dem från glasbruken i sådant skick. Vid fabriken
tillsättes ett stycke glasrör upptill, och ballongen får då det utseende, som visas av fig. 189.
Glasfoten med den uppmonterade koltråden instickes nedifrån och sammansmältes med
den öppna halsen. För luftens utpumpande bringas den sålunda färdiggjorda lampan
medelst det vidfästa evakueringsröret på olika sätt i förening med luftpumpen.
Lampaus evakuering. Luftförtunningen i lampan måste drivas mycket långt.
Den luftmängd, som utan olägenhet kan kvarlämnas däri, uppgår till blott en
tiomiljon-del av den mängd luft, som glasballongen innehåller vid vanligt lufttryck. En sådan grad
av luftförtunning kunde förr icke uppnås med vanliga maskinpumpar. Numera kan ett
praktiskt taget fullständigt vakuum lätt åstadkommas medelst kvicksilverluftpumpar
med maskindrift.
Till en början skola vi endast redogöra för de principer, som ligga till grund för
kvicksilverluftpumparnas konstruktion. Det finnes flera olika slag av sådana pumpar,
Fig. 189.
Råämne till
päronformad
glasballong.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
