Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Elektricitetens motoriska användning, av A. J. Körner - Elektrisk järnvägsdrift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
544
ELEKTRICITETENS MOTORISKA ANVÄNDNING.
Fig. 584. Motorvagnståg vid Saltsjöbanan.
motorvagnsutrustningar för dylik trafik oftast av andra lämplighetsskäl sammansättas
av fyra motorer, har man endast att koppla två 600 volts motorer i serie och i övrigt
behandla en sådan enhet såsom motsvarande en motor i en vanlig 600 volts
2-motor-utrustning. Den högre spänningen blir härigenom i huvudsak en fråga om starkare
isolation av motorer och apparater, varjämte vid de sistnämnda tillkomma de ökade
svårigheterna med brytning vid fördubblad spänning. Vid multiple-unitmanövrering kan
man med hänsyn till isolationssvårigheter ej använda den högspända strömmen för
relä-erna, utan då insättes en liten från kontaktledningen driven motorgenerator, som omsätter
banströmmen till lägre spänning för detta ändamål.
En typisk 1 200 volts anläggning, för övrigt den enda i vårt land, är
Saltsjöbanan invid Stockholm. Trafiken upprätthålles här av motorvagnståg av olika
sammansättning. Då kapaciteten av motorvagnarna skall vara tillräcklig för tvenne släpvagnar,
har maskins ty rk en valts
tämligen hög, nämligen 4 X 140
hästkrafter. Banströmmen genereras
i en omformarestation vid
Storängen, utrustad med 3 st.
motorgeneratorer anslutna till
Stockholms Elektricitetsverks
växel-strömsnät. De för 1 200—1 500
volts spänning lindade
generatorerna äro med hänsyn till de
svåra belastningsförhållandena,
vid vilka linjekortslutningar ej
äro sällsynta, försedda med
kom-pensationslindningar och
kommu-teringspoler. Med avseende på
instrumenteringen äro linjebry-
tarna för likströmssidan av största intresse på grund av de rätt betydande dimensioner,
som de långa ljusbågarna vid brytning av högspänd likström nödvändiggöra.
En höjning av spänningen å likströmsbanor av mer revolutionerande art är att notera
1913, då General Electric Company genomförde elektrifieringen av Butte, Anaconda &
Pacific Ry i Montana, U. S. A. Trafiken vid denna bana utgöres så gott som uteslutande
av malmtransporter från gruvorna i Anaconda med tåg av 2 000—3 000 tons vikt i de
största stigningarna, upp till 4 000 ton i de mindre. Banan är jämförelsevis kort, c:a 50
km., men med stigningar i båda riktningar upp till 25 Kraft för den elektriska driften
erhålles från Great Falls Power Co och tillföres tvenne understationer vid banans
ändpunkter, där den omformas i 1 000 kw motorgeneratorer, bestående på växelströmssidan
av synkronmotorer, på likströmssidan av till varje synkronmotor kopplade två st.
serie-kopplade likströmsgeneratorer på vardera 1 200 volt. Lokomotiven hava en vikt av 80
ton och äro utrustade med 4 st. motorer på 1 200 volt med en sammanlagd effekt av 1 050
hkr, med växlar i vanlig motorvagnsupphängning kopplade till drivaxlarna, som äro
anordnade i boggier. Normal dragkraft är 11,5 ton vid 24 km. per timme, men
lokomotiven kunna kortvarigt utveckla en dragkraft av ej mindre än c:a 22 ton. Tvenne lok
användas normalt för varje godståg. Driften har alltsedan begynnelsen lämnat
synnerligen tillfredsställande resultat såväl i tekniskt som ekonomiskt avseende, vilket senare
belyses av den genom järn vägsförvaltningen lämnade uppgiften, att besparingen i årliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
