Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Elektricitetens motoriska användning, av A. J. Körner - Elektrisk järnvägsdrift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
568
ELEKTRICITETENS MOTORISKA ANVÄNDNING.
WiESENTHAL-banan i Baden och Lauban-Königszelt i Schlesien. Den senare
anläggningen, som påbörjades före världskriget, torde för närvarande jämte det efter kriget
elektrifierade bansystemet i Bayern utgöra den mest betydande elektrifieringen i
Tyskland. För banan erforderlig kraft genereras i form av enfasig växelström i en
ångcentral vid Neurode och överföres vid 80 000 volts spänning till fyra
transformatorstationer vid Lauban, Hirschberg, Ruhbank och Niedersalzbrunn. Den först
elektrifierade bandelen, som avser att utgöra första etappen av en elektrifiering Breslau-Berlin,
har en längd av 131 km. Understationerna äro försedda med dubbla 80 000 volts
skensystem, utförda av kopparrör i ändamål att förhindra strålningsförluster vid
den höga spänningen. Kontaktledningsspänningen är 15 000 volt. För denna bana
hava byggts ett flertal
lokomotiv av skilda typer, såväl
med som utan kuggväxlar.
Till de förra höra ett antal
godstågsmaskiner från
Sie-mens-Schuckert Werke,
utförda med trenne
hopkopplade boggier, i vilka vardera
inmonterats en motor med
kugghjulsutväxling,
drivande en blindaxel, som med
koppelstänger förbundits
med drivhjulen. Bland
vev-staksmaskinerna märkes en
av Bergmann
Elektricitäts-werke konstruerad
snäll-tågsmaskin med 4 drivaxlar,
utrustad med en motor på
icke mindre än 3 000 hästkrafter, den största banmotor, som hittills över huvud taget
byggts för något system. Motorn driver med dubbla vevstakar en blindaxel å varje sida.
Motorns ytterdiameter är 3 500 mm., ankardiameter 2 700 mm. och vikt 22 ton.
Järnvägselektrifieringen i Bayern omfattar i första skedet c:a 600 km. spår, av
vilka de viktigaste sträckorna äro München—Garmisch (100 km.), München—Freilassing
(146 km.) och München—Regensburg (138 km.). En utvidgning på ytterligare något
hundratal kilometer är planerad. Järnvägsnätets kraftförsörj ning bestrides genom ett 110 kw
enfas ringlinjesystem, utgående från kraftverket Walchensee i bayerska höglandet söder
om München och förbundet med fyra mindre kraftverk vid mellersta Isar, vid namn
Finsing, Aufkirchen, Eitting och Pfrombach. Till detta system äro anslutna ett antal
transformator- och kopplingsstationer.
Vid de bayerska banorna har använts en från tidigare tysk praxis avvikande
kontakt-ledningstyp för bangårdar. I ändamål att ernå bättre sikt har den eljest vanliga
anordningen med horisontala ok för uppbärande av ledningarna över parallella spår utbytts
mot spännverkskonstruktioner med upphängningslinor (fig. 603). Bärlinan är anbragt
å i gjutna byglar inspända dubbelisolatorer. Konstruktionen gör ett luftigt intryck,
men medför nödvändigheten av rätt väsentligt förlängda stolpar. I övrigt användes
fast avspänd bärlina men viktsavspänning för kontakttråden.
Åtgärderna mot svagströmsstörningar äro enkla och bestå endast i utflyttning av
Fig. 603. Kontaktledningen över bangården vid Weilheim (Bayern).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
