- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / VI. Vattenbyggnader, navigation, skeppsbyggnad, luftfart /
24

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Vattenbyggnader - Vattenvägar, av P. G. Hörnell

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

24

VATTENBYGGNADER.

förhållandet mellan fartygens gång- och liggtid har väsentligt ökats under utvecklingen
från segel- till motordrift. Tagas samtliga på resultatet av jämförelsen inverkande
faktorer i betraktande, kommer man till det resultat, att den sjöledes transporterade
varumängden är åtskilliga hundra gånger större nu än den var vid mitten av förra
århundradet.

Kravet på hamnarna har stigit i ännu högre grad än de jämförande siffrorna låta
förmoda. Det har medfört, att hamnarnas väsen förändrats. Förr var hamnens
huvudsakliga uppgift att bereda fartyget nödigt skydd mot väder och vind. För lastningen
och lossningen funnos inga särskilda anordningar. Nu är hamnen ett levande verktyg.
Knappt är fartyget förtöjt vid kajen, förr än gripskopor, sugredskap, magneter och andra
organ börja rota i dess inälvor efter de medförda varorna. Ånga, pressluft, elektrisk
kraft och vatten under högt tryck komma till användning vid varornas förflyttning
mellan fartyg och kaj. Om varorna överhuvud beröra kajen. Ofta sker det icke. I rör, på
transportband eller medelst linbanor och kranar av många olika slag befordras de
omedelbart vidare — till skjul, magasin eller öppna upplagsplatser, belägna på större
avstånd från kajkanten. Eller också sker förflyttningen direkt till eller från järnvägsvagn.
Lastningen i fartyg av järnvägsledes ankommande massgods tillgår ofta så, att
järnvägsvagnens innehåll på en gång tömmes i fartyget. Järnvägsvagnarna framföras på stor
höjd över lucköppningarna och lasten tippas automatiskt. Eller också passera
järnvägsvagnarna en anordning, som lyfter dem, svänger dem ut över fartyget och vänder dem
upp och ned. Det förekommer t. o. m. att för varutransporten till stora fartyg användas
mindre fartyg, som lyftas ur vattnet, vändas upp och ned och på en gång tömmas i de
stora fartygen. Hamnen har blivit ett konglomerat av många maskiner, där behovet av
muskelarbete är ytterst ringa i förhållande till totalprestationen.

Men icke blott hamnen, hela transportväsendet framstår såsom ett
sammanhängande maskineri, i vilket hamnen visserligen är det mest komplicerade organet. Därvid
gäller det, att alla delar samarbeta med minsta möjliga friktion, att de gripa in i varandra
som kuggarna i ett urverk, så att varutransporten kan fortgå utan avbrott och störande
stockningar. I de hamnar, som förmedla övergången mellan sjö- och landtransport,
förutsätter ernåendet av detta resultat, att järnvägsanordningarna äro planerade med den
största omsorg. Att så måste vara fallet är lätt att inse.

Ett fartyg kommer till hamnen. Luckorna äro redan avlyftade, vinscharna färdiga
att sättas i gång. Förberedelser måste vara träffade, så att varuströmmen över relingen
kan släppas lös, så snart fartyget spelats intill kajkanten, och sedan ej behöver sina, förr
än den sista packen passerat lucköppningarna respektive ny last intagits -— då fartyget
lämnar kajen och ett annat intager dess plats. Dag efter dag, månad efter månad och år
efter år måste kajen ständigt vara beredd att med feberaktig brådska betjäna sin
anspråksfulla kundkrets.

Ofta avser endast en ringa del av sjötransporten staden, till vilken hamnen
närmast hör. Lejonparten av godset kommer från eller befordras vidare till olika orter
inom det område, som bestrykes av ett i hamnen utmynnande järnvägs- (eller kanal-)
system. Vissa av dessa orter äro trafikcentra av sådan betydelse, att de kunna
upprätthålla direkt vagnförbindelse med hamnen. Men godstrafiken på var och en av dem är
ej så stor, att den kräver ett helt tågsätt. Många äro betjänade av endast en vagn, andra
behöva två, tre o. s. v.

För att kunna oavbrutet sysselsätta fartygets vinschar och kranarna på kajkanten
fordras emellertid, att på kaj spåret står uppställd en hel rad av vagnar, hopförda från

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Oct 2 00:04:18 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/6/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free