Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Luftfart, av Tord Ångström - Systemet tyngre än luft (aerodyner) - Styrorgan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1158
LUFTFART.
tiv eller negativ riktning, beroende på om stabilisatorns anfallsvinkel är positiv eller
negativ (se fig. 1451—1454).
Höj drodret är vridbart lagrat vid bakre kanten av stabilisatorn. Med dess
tillhjälp kan man inom vissa gränser förändra den välvning, som stabilisator och höj droder
i kombination kunna anses bilda. Vi antaga, att stabilisatorn och höjdrodret äro så
inställda, att luftkraften icke har någon komponent vinkelrätt mot luftströmmens
riktning. Om härvid höjdrodret sänkes, oberoende av stabilisatorn, ger det upphov till
en viss välvning och anfallsvinkel åt stabilisator och höj droder betraktade som en
enhet. Härigenom uppkommer en lyftkraft, som besitter en komponent vinkelrätt mot
luftströmmen, såsom fig. 1454 visar. Denna kraft utnyttjas för att åstadkomma ett
extra moment kring tyngdpunkten och en däremot svarande önskad vändning av
flygplanet kring tväraxeln.
Vid olika anfallsvinklar förflyttar sig tryckcentrums läge. Denna s. k.
tryckcen-trumvandring ger upphov till ett varierande moment kring tyngdpunkten, vilket söker
att bibringa flygplanet en rörelse kring dess tväraxel, åt ena eller andra hållet.
Stabilisatorns uppgift är att giva ett motverkande moment kring tyngdpunkten. Det
motverkande momentets storlek och riktning kan även bestämmas av föraren medelst
höjd-rodrets inställning. Fig. 1455 visar schematiskt luftströmmens förlopp vid stabilisatorn,
Fig. 1455. Vinkeln e benämnes luftströmmens nedsvepningsvinkel.
sedan den devierats av vingen. Genom en inställbar stabilisator kan det reglerbara
området förändras, och man kan därigenom avväga flygplanet i luften, så att
höjdrodret icke behöver vara utsatt för något konstant tryck.
Även på stabilisatorn förefinnes en tryckcentrumvandring, men förändringen i
moment kring tyngdpunkten är jämförelsevis liten, varför den i allmänhet kan lämnas
utan avseende.
Skevningsrodrens verkningssätt. Skevningsrodren utgöras av roderytor, vilka
äro placerade vid bakkanten av de yttersta vingändarna. De utgöra en del av bärytan
och kunna medelst styrinrättningen av föraren röras ungefär 20° åt vardera sidan om
vingprofilen. Genom att vrida skevningsrodret från det normala läget ökas eller
minskas den effektiva välvningen av det parti av vingen, vid vilket resp, roder är anbragt.
Detta ger en ökning eller minskning i lyftkraften. Skevningsrodren vid vardera ändan
av vingen äro på så sätt förbundna med varandra, att när det ena sänkes och därmed
ökar vingens effektiva välvning, höjes det motsatta rodret och minskar motsvarande
välvning. Skillnaden mellan luftreaktionen vid de båda vingändarna ger upphov till
ett moment, som söker att vrida flygplanet kring längdaxeln. För små anfallsvinklar
är minskning i lyftkraft vid den ena vingändan nära nog kompenserad av ökningen i
lyftkraft vid den andra, varför den totala lyftkraften icke märkbart minskas.
En sekundär effekt av skillnaden i välvning är att flygplanet även erhåller en
ten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
