Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Järnvägar, av Oscar Werner - Järnvägar inom stadssamhällen - Spårvägar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
746
JÄRNVÄGAR.
spårvägsspåret konstrueras med stora tryckytor och omgripande rälen för att uppnå
minsta möjliga nötning för att därigenom borteliminera behovet av åtdragning. Vidare
måste skarven konstrueras så, att bästa kontaktförbindning medgives för den elektriska
driften. Den för järnvägar med stark trafik konstruerade skarvbryggan är också en vid
spårvägsspår mycket använd skarvförbindning. Ett annat vid många spårvägar med
gott resultat brukat sätt är också att gjuta in hela skarven med gjutjärn, vilket sker
så, att rälsskarven först rengöres med sandblästring, varefter den omgives med en
tvådelad gjut järnsform, vars innersida bestrukits med grafit och linolja för att hindra
att det därefter i formen insmälta gjutjärnet, c:a 60—80 kg, skall fastna vid formen.
Sedan järnet svalnat avtages formen, varefter gjutjärnet fast omsluter rälernas ändar.
Förfarandet användes allmänt i U. S. A. och i Europa, bl. a. i Belgien och i Frankrike.
Något homogent materialsammanhang inträder dock icke såsom fallet är vid nedan
beskriven svetsningsmetod, utan rörelser hos rälsändarna kunna oaktat omgjutningen
inträda.
Sammansvetsning av rälerna. Då rälssträngarna ligga inbäddade
och sålunda icke äro utsatta för temperaturväxling i någon avsevärd grad,
uppträder icke här på samma sätt som vid vanliga järnvägar sammandragning och
förlängning hos rälerna. Något skäl för bibehållande av ett visst mellanrum
mellan rälsändarna föreligger således icke vid spårvägar. Dessa kunna alltså
sammansvetsas, varigenom skarvförbindningen blir starkare och de icke önskvärda slagen av
hjulen mot rälsändarna i skarvarna bortfalla. Under senare åren har också allmänt
införts hopsvetsning av räler i spårvägsspår. Denna svetsning sker i regel enligt tvenne
olika system, nämligen elektrisk svetsning och termitsvetsning. Det förra användes vid
gamla, redan starkt slitna spår med nötta skarvjärn, där det alltså endast gäller att med
minsta kostnad öka varaktigheten hos spåret det fåtal år det har kvar, till dess rälsbyte
ändock måste ske. Med hänsyn till rent tekniska skäl användes därjämte elektrisk
svetsning vid spår, som ligger i trä- eller asfaltgator. Termitförfarandet kommer däremot
huvudsakligen ifråga vid nedläggandet av nya spår och vid redan nedlagda spår, där
man önskar förebygga ett förstörande av rälsskarvarna genom en i tid utförd svetsning.
Vid den elektriska svetsningen, som första gången utfördes år 1903 av
Akkumula-toren-Fabrik A. G., Berlin, använder man sig av den höga värme, som utvecklas vid
bildandet av en 3 cm lång elektrisk flambåge mellan rälen och en kolelektrod; denna
höga temperatur bringar rälsmaterialet å de för flambågen utsatta rälsändarna i
flytande tillstånd. Samtidigt tillföres i flambågen, jämväl i flytande tillstånd, behövligt
tillskott av stål, som sålunda bringas i förening med det smälta rälsstålet för
skarvöppningens fullständiga utfyllande. Genom gradvis minskande av f la mbågens styrka kan
långsam avsvalning ernås, så att skadliga materialspänningar undvikas.
T ermitsvetsning smetoden, som uppfanns år 1899 av Goldsohmidt, Essen, Tyskland,
har sitt namn efter det därvid använda termit järnet, en blandning av järnoxidul och
pulveriserad aluminium. Förfaringssättet vid svetsningen är följande. I en ovanför
rälsändarna placerad, med eldfast magnesit fodrad degel bringas termitblandningen
till en utomordentligt hög temperatur, omkring 3 000 ° C. I denna höga värme
sönderfaller blandningen i ungefär lika viktsdelar järn och slagg, vilken senares
stelningstem-peratur är ungefär 2 200 ° C. De båda rälsändarna fastskruvas under degeln i en kraftig
press, som har till uppgift att i svetsningsögonblicket sammanklämma rälsändarna,
omkring vilka en form av magnesitplattor anbringas så, att ett hålrum omkring
rälsskarven av 12 cm:s längd erhålles. Formen ompackas väl med jord. I denna form skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
