Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Lanthushållningen och dess binäringar, av H. Juhlin Dannfelt - Åker och äng - Åkerjordens bearbetning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅKER OCH ÄNG. ÅKERJORDENS BEARBETNING.
39
antingen en plogkropp, som kan vändas vare sig åt höger eller vänster, eller ock dubbel
uppsättning av kroppar, den ena höger-, den andra vänstersidig, att användas i
omväxling, så att jorden vid plöjning fram och åter oavbrutet lägges åt samma sida.
Kupplogar ha en vändskiva åt vardera sidan, vilka vid uppkörning av en fåra lägga
jorden åt båda sidor om denna.
Som material för plogarnas arbetande delar har gjutjärnet först ersatts av
smidesjärn med stålad egg, som väl var segt och därför hållbarare än gjutjärn men gjorde
tillverkningen mer arbetskrävande. Vardera järnsorternas fördelar, hårdhet, seghet och
mindre arbetskostnad, vanns genom övergång i senare delen av 1800-talet till att
tillverka vändskiva och bill av pressad stålplåt och slutligen i än högre grad genom att efter
amerikanskt föredöme använda compoundstål, sammansatt av ett mjukt lager mellan
hårda ytor, å den i jorden arbetande delen glashårt härdat.
Harven, näst plogen det viktigaste åkerredskapet, företräddes i äldsta tid av enkla
hackor och av risharvar, varpå de ända in i nutiden vid svedjebruk använda handred-
Fig. 28. Sicksackharv.
Fig. 27. Gammaldags rätpinnharv.
skapen utgöra exempel. De romerska jordbrukarna hade en törnharv för gödselns
spridning och för myllning av frö, en rätpinnharv för matjordens luckring och ett tungt
sladdliknande redskap med grova järnpinnar för djupare bearbetning av jorden.
Liksom av plogen framkommo förbättrade modeller av harvar först på 1700-talet,
och även häruti var England föregångslandet. Den i flertalet länder använda
rektan
Fig. 29. Klösharv. Fig. 30. Rullharv.
gulära rätpinnharven (fig. 27) förändrades till romboidform, för att den skulle bearbeta
jorden jämnare, och flera enkla harvar sammankopplades, varigenom gången blev stadigare.
Denna form förbättrades ytterligare genom James Howards konstruktion på
1840-talet av sicksackharven (fig. 28). Den även av Howard konstruerade kedjeharven ersatte
de gamla risharvarna för ytligaste bearbetning av åker och äng. Av grövre harvar märkas
den svenska klösharven, även kallad svenskharv, schweizaren Chateauvieux’ skarifi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
