Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Lanthushållningen och dess binäringar, av H. Juhlin Dannfelt - Åkerväxter - Sädesväxter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅKERVÄXTER. SÄDESVÄXTER.
69
Fig. 69. Styv-vipphavre. Plymhavre.
rige plägar medelskörden för hela landet vara omkring 1 400 kg men kan på enskilda
odlingar stiga till mer än det dubbla.
Havre används till människoföda mest i form av gryn, men huvudsakligen till
kreatursfoder, och med kreatursskötselns starka tillväxt i Europa har därför uppstått
importbehov, vilket fy lies från Canada och Förenta staterna.
Jämte vanlig havre odlas några andra sorter, men blott i ringa omfattning, såsom
korthavre, A. brevis, purrhavre, A. strigosa, och skallös havre, A. nuda. Av vanlig havre
har man plägat skilja mellan två huvudslag, risphavre med allsidig och plymhavre med
ensidig vippa. Dessa äro blotta former av samma art och finnas i flera typer skilda genom
olika byggnad av vippan och antal
korn i småaxen. Bland dessa typer
ha de med styva vippgrenar vanligen
den rikaste vippan och 3 korn i en
stor del av småaxen, under det att
de övriga vanligen hava blott 1- till
2-korniga småax. Efter kornens färg
skiljer man mellan vit- (och gul-),
svart- (brun-) samt gråhavre, av vilka
den sistnämnda, som icke varit
föremål för förädling, mumera förekommer
blott i mycket efterblivna trakter.
Av vit- och svarthavre ha en
mängd sorter uppstått till följd av
olika naturliga växtvillkor och genom
förädling. I Sverige voro vita
lant-sorter förhärskande i de västra, svarta
i de östra landskapen, och jämte dessa
hade ett flertal utländska sorter
införts, av vilka vid 1800-talets mitt
den nordtyska gula probstejer- och den
svarta plymhavren fått stort anseende
och allmän odling, den senare mest
till grönfoder. Från 1890-talet har
förädlingsarbetet, särskilt vid Svalöv (sid. 45), frambragt ett flertal nya,
avkast-ningsrikare sorter, med den storkorniga, rikt givande probstejerhavren till
utgångsmaterial. Av nya sorter ha Svalövs vitkorniga seger- och kronhavre liksom på senaste
tid Weibullsholms ekohavre fått stor spridning i södra och mellersta Sverige, särskilt
på den bördigaste jorden, samt den gulkorniga guldregn- och den svartbruna klockhavren
på grund av sin tidigare mognad och större förnöjsamhet på magrare jord upp till södra
Norrland. I de nordliga landskapen ha de gamla lantsorterna till stor del undanträngts
av den svarta franska Mesdaghavren samt på senaste tid de nya Svalövsförädlingarna
gul och vit odal-, förädlad dalahavre och den svartkorniga onon-havren. Denna
mångfald av sorter har givit odlaren möjlighet att väl anpassa valet av sort efter olika
växt-förhållanden.
Havre skadas liksom vete, råg och korn av svartrost men av en biologisk varietet,
som icke angriper de övriga sädesslagen, samt av en annan rostart kronrost, Puccinia
coronijera med skålroststadiet på vägtorn, Hhamnus cathartica, vilken därför liksom ber-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
