Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Lanthushållningen och dess binäringar, av H. Juhlin Dannfelt - Åkerväxter - Sädesväxter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
LANTHUSHÅLLNINGEN OCH DESS BINÄRINGAR.
Fig. 70. Vipphirs.
Fig. 71. Kolvhirs.
beris (sid. 47) bör utrotas i närheten av åkrar, även
om kronrosten hittills gjort rätt liten skada. Havre
angripes även liksom korn av 2 sotsvamparter, jlygsot,
Ustilago avence, och täckt havresot, U. levis. Den förra
sönderfräter agnskalen, så att sotsporerna spridas
under sommaren, under det att den senares sporstoft
kvarhålles av de till en tunn hinna reducerade
agnskalen, så att det sprides först vid skörden och
tröskningen. De bekämpas på samma sätt som
motsvarande arter på korn. Rätt stor skada göres stundom
av gråjläcksjuka, vilken visar sig på bladen som först
grågröna, senare bruna fläckar. Sjukdomen, som först
troddes förorsakas av en svampart, anses bero på
basisk reaktion hos jorden, vilken kan vara en följd
av kalkning eller märgling, och motverkas genom
konstgödsling, som minskar den basiska reaktionen.
Hirs betecknar ett flertal som säd odlade
gräsarter med små, glatta korn, vilka i forntiden allmänt
användes till människoföda och i nutiden även till
kreatursfoder. Av två av dessa arter, vipphirs,
Pani-cum miliaceum och kolvhirs, P. italicum, har man
påträffat lämningar i fornfynd från jordbrukets första
begynnelse, såsom i pålbyggnader i alpländerna och
(av den förstnämnda) vid skandinaviska boplatser
från den yngre stenåldern. Enligt äldre tiders
för
fattare ha dessa båda arter och i synnerhet vipphirs odlats hos den gamla världens
olika folk från Kina i öster till Britannien och Iberien i väster. Vipphirsens vilda
stamform är okänd, men
kolvhirs anses härstamma från den
som ogräs i Asien och södra
Europa vanliga Panicum
vi-ride. Odlingen av dessa båda
arter har avtagit, i den mån
jordbruket gått framåt, och
har i nutiden större betydelse
blott hos folken i Ost- och
Centralasien. I Europa odlas
de huvudsakligen i södra
Ryssland och länderna kring
nedre Donau.
En tredje art av samma
släkte, blodhirs, P. sanguinale,
omtalas som odlad först i det
16:e århundradet och
förekommer i nutiden endast i
de östeuropeiska länder, som
Fig. 72. Blodhirs.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
