Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Lanthushållningen och dess binäringar, av H. Juhlin Dannfelt - Åkerväxter - Oljeväxter - Färgväxter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100 LANTHUSHÅLLNINGEN OCH DESS BINÄRINGAR.
derhavsöarnas viktigaste exportvara, copra, varav pressas »kokossmör», vilket utgör
huvudmassan i växtmargarin. Pressåterstoden kokoskakor utgöra ett värdefullt
kraft-foder, använt särdeles för mjölkkor.
Oljepalmen, Elæis guinensis, utgör en av Ekvatorialafrikas viktigaste växter.
De i stora klasar hängande plommonliknande frukterna innehålla i både fruktkött
och kärna mycket fett, som utpressas och bildar en halvfast gulaktig palmolja. Till
Europa exporteras såväl denna olja som kärnorna, varur pressas palmkärnolja, varefter
återstoden bildar ett värdefullt kraftfoder, palmolj ekakor, vilka liksom kokoskakorna
höja fetthalten i mjölken efter de därmed fodrade korna.
Färgväxter.
Färgning av garn och vävnader skedde förr med åtskilliga ämnen hämtade från
vilda växter, såsom lavar, rötter och blommor av åtskilliga arter.
Odling av färgväxter var också en viktig gren av jordbruket i vissa trakter,
men har till största delen upphört, sedan den organiska kemiens utveckling lett
till framställning av såväl de kemiska föreningar, vilka utgöra de naturliga
växt-färgämnena, som åtskilliga andra föreningar, vilka kunna ersätta dessa. Bland
sådana kemiska färgämnen intaga de ur stenkolstjära framställda anilinfärgerna främsta
rummet.
Krapp är ett rött färgämne, berett ur rotstocken av flera arter av släktet Rubia,
i Europa R. tinctorum, i östra Medelhavsländerna R. peregrina, i Ostindien R. cordifolia,
slingrande örter besläktade med det artrika släktet Galium.
Krapproten innehåller en glykosid, ruberytrinsyra, vilken under inverkan av ett
enzym spaltas i druvsocker och ett rött ämne alizarin. Därjämte innehåller krapproten
ett färdigbildat färgämne purpurin.
Krapp odlades i Italien redan vid den kristna tidens början, spred sig under
medeltiden norr om alperna och vann småningom insteg i Europas flesta länder. Dess odling
försöktes på 1700-talet även i Sverige, ehuru med ringa framgång. Största betydelse
fick denna odling i Europa i södra Frankrike, sydvästra Tyskland och i Sachsen. Den
fick även stor omfattning i vissa varma länder utom Europa, såsom Mindre Asien, Syrien
och Cypern, vilkas krapp åtnjöt största anseende, samt i Ostindien, Kina, Australien,
Nord- och Sydamerika. Uppfinningen av en metod att framställa alizarin ur
stenkolstjära har haft till följd, att krappodlingen numera så gott som fullständigt
upphört.
Indigo intager bland blå växtfärger främsta, platsen såväl genom odlingens ålder
och omfattning som genom färgens varaktighet. Den fås av flera arter av balj
växtsläktet Indigojera, framför allt den buskartade I. tinctoria, samt av den örtartade
Poly-gonum tinctorum. De ha sedan urminnes tid använts för beredning av indigofärg, den
förra mest i Ostindien, den senare i Kina. Dessa och andra indigoväxter odlas även i
Japan och de tropiska delarna av gamla och nya världen.
Indigobusken fortplantas genom frösådd, Polygonum genom i plantsäng uppdragna
plantor. Av den förra användas unga skott, av den senare huvudsakligen blad för
beredning av färgämnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
