Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Textil- och beklädnadsindustri, av G. Sellergren - Vävnaders appretering, blekning, färgning och tryckning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄVNADERS BLEKNING.
515
ningarna, varmed det behandlas, måste vara svagare. Dels av dessa skäl och dels
emedan linet är mera förorenat än bomull, måste dess tvättning, bykning och blekning
upprepas flera gånger, och man skiljer vid ofullständig blekning mellan fjärdedels-,
halv-och trefjärdedelsblekning. Vid linnevaror förekommer ännu, åtminstone delvis,
ängs-eller solblekning, vilken för bomullstyger är länge sedan bortlagd.
Naturlig blekning, såsom solblekning även benämnes, tillgår sedan gammalt sålunda,
att vävnaden antingen omedelbart eller efter några dagars utbredning på blekplanen
genomdränkes med en kokande, svag pottaskelut, tvättas och skölj es samt utbredes 5—6
dagar på blekplanen under växlande bykning och blekning. Härvid kan tillämpas
antingen våt eller torr blekning, den förra, som är verksammare, under begjutning med
vatten 2—3 gånger under blekningen. Slutligen följer behandling i kallt eller ljumt
syre-bad under 12—24 timmar (en del koncentrerad svavel- eller saltsyra på 60—80 delar
vatten) samt noggrann skölj ning och torkning.
Lingarn kokas först i sodalut under svagt tryck, varpå det spolas med vatten och
upplindas på hasplar, vilka ställas i kar med klorkalklösning, så att endast en mindre
del av garnhärvan står nere i vätskan. Härvorna få rotera i karet omkring en timme,
varvid luftens kolsyra inverkar på de över vätskeytan befintliga delarna. Garnet spolas
sedan med vatten, behandlas med svag syra och spolas om igen samt blir då
fjärdedéls-blekt. Upprepas samma förfarande två gånger, blir det Äafø-blekt. För att bliva
tre-Ijärdedels-Uckt måste det kokas i svag sodalösning ännu en gång och utläggas på
ängsblekning omkring en vecka, varefter det svagt klorblekes, behandlas med utspädd syra
och tvättas i vatten. Vid fullständig blekning måste dessa förfaranden upprepas flera
gånger med allt svagare lösningar och efter behov upprepade ängsblekningar.
Viktförlusterna äro i medeltal för halvblekning 15%, för trefjärdedels 18% och för fullständig
blekning 20 % av rågarnets vikt. Vid blekning av linnevävnader tillkommer dessutom
ett nytt arbete, nämligen behandling i den s. k. såphyveln. Denna består av räfflade,
till varandra passande bräder, ofta beslagna med zink. Mellan dessa valkas vävstyckena
fram och åter med grönsåpa, tills alla grå fläckar försvunnit. På Irland, ett av de
förnämsta linproducerande länderna, kokas, utom i sodalut, även i kalklut, och en
utgall-ring av de tillräckligt vita vävstyckena sker mellan varje utläggning på ängen, varjämte
däremellan även blekes med svaga klorkalklösningar, s. k. blandad blekning. I stället
för den långsamma, för våra dagars storindustri föga bekväma ängsblekningen har
man försökt med blekning på elektrisk väg, då elektriskt bildad ozon skulle ersätta
solljusets inverkan. Metoden, som särskilt för vårt land vore mycket fördelaktig med
tillgång på vattenkraft och med möjlighet av kontinuerligt arbete även under den solfattiga
tiden av året, har visserligen enligt gjorda försök lämnat gott resultat men har ej ännu
vunnit praktisk tillämpning.
Juteblekning skiljer sig från linblekning därigenom, att man i stället för lut kan
begagna vattenglaslösning, samt att vid blekningen även användes något svavelsyrlighet.
Blekningen bedrives här aldrig längre än till erhållandet av krämfärg. Rami eller
kina-gräs blekes rent vitt endast genom kokning i såplut. Fibrerna få därvid även den för
detta textilämne egna, sidenartade glansen.
Silke intager på grund av sina egenskaper en mellanställning mellan vegetabiliska
fibrer och ull, vadan det måste behandlas på ett alldeles särskilt sätt. Råsilket består
huvudsakligen av två substanser, det egentliga silket, fibroin, och silkeslim, sericin.
Det senare, som utgör c:a 20—26 % av silkets vikt, bortskaffas genom kokning, vanligen
i två procedurer, avkastning och vitkokning. Råsilket upplindas först på lämpliga
under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
