Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Textil- och beklädnadsindustri, av G. Sellergren - Skomakeri. Läderarbeten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
542
TEXTIL- OCH BEKLÄDNADSINDUSTRI.
En sådan apparat, uppfunnen av H. Clarke, Mass., består av en platta med fast anslag
för hälen men med flyttbara anslag för längd- och breddmätning. Det rörliga tåanslaget
är förbundet med en kil, vars sidor samverka med spetsar å sidoanslagen sålunda, att
vid desammas förskjutning från varandra tåanslaget må kunna inställas i motsvarande
läge. Sidoanslagen hållas med en fjäder alltid pressade mot varandra. Sido- och
tåanslagens lägen avläsas på skalor, sedan foten ställts mot plattan.
Skotillverkning för hand verkställes av gammalt på följande sätt. Arbetaren
utväljer en mot formen och storleken av den fot, som skall beklädas, så noga som möjligt
svarande läst. Detta är ofta förenat med svårigheter, vilket torde framgå därav, att man
vid måttagning efter foten har att uppmäta hela fotens längd, vidden över häl och vrist,
största vidden över fotsulan samt smalbenets vidd ovanför vristen. Arbetaren måste
alltså i många fall fästa ett och annat pålägg vid lästen för att få den passande. På lästens
undersida fäster han en sula (den första eller bindsulan), som genom hammarslag formas
efter lästens böjning. I denna sula göres runt om nära kanten en fortlöpande inskärning
med en kniv för att beteckna sylhålens plats
för sömmen samt åstadkomma en smal ränna
för becktråden, vari denna vid varje styng kan
lägga sig. Överlädret tillskäres, uppmjukas i
vatten samt spännes över en vinkelformad
träskiva till lämplig form för vristen och
smalbenet. Det efter torkning sålunda erhållna
överlädret lägges på den övre, mot vristen
svarande delen av lästen och dragés med kanten
runt omkring över den första sulan, varvid
arbetaren tager spänntången (en kniptång med
starka, räfflade käftar) till hjälp. Den
överdragna kanten av överlädret fästes för tillfället
med stift vid lästen (fig. 598).
Härefter börjar det egentliga hopsättningsarbetet med sömnad. En läderremsa,
kallad »rand», lägges över de omvikta kanterna av överlädret, varefter bindsula,
överläder och rand hopsys medelst becktråd och syl runt omkring hela lästen. Därpå lägges
på randen en andra, tjockare sula, bottensula, som hopsys med den första. Tydligt är,
att den botten, som skon sålunda erhållit, skulle bliva platt, så att »hålfoten» ej finge
behörigt stöd, om skodonen skulle begagnas i sådant skick, och stor trötthet jämte
svårighet att gå skulle därav bliva följden. Till förekommande av denna olägenhet måste
sulan på behörigt ställe böjas eller svängas och för detta ändamål lägger arbetaren under
den första sulan ett tillräckligt tjockt läderstycke för att fylla fotsulans urholkning och
stödja foten. Den andra sulan lägges däröver, arbetsstycket med den däri sittande lästen
åtdrages medelst spannremmen, sulan får genom hammarslag sin behöriga, rundade
form och fastsys därefter på den första. På det att skon under sömnadsarbetet, liksom
vid de flesta andra arbetsprocedurer, må hållas i stadigt läge, pressas densamma hårt
mot knäet genom den under foten lagda spannremmen.
Det vid denna sömnad använda s. k. skomakarestynget är dubbeltrådigt och skiljer
sig från det vid långskyttelmaskiner framställda stynget därigenom, att de två trådarna
i det förra ej slingra sig kring varandra mellan varje styng, såsom är fallet i det senare,
utan passera förbi varandra, så att varje tråd ligger omväxlande på ena och andra sidan
av materialet. Såsom sytråd användes lingarn, dubblerat under stark snodd samt
av
Fig. 598. Genomskärning av en sko med läst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
