- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / IX. Lanthushållning m. m. Trävaru-, textil- och beklädnadsindustri. Grafisk teknik /
555

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Textil- och beklädnadsindustri, av G. Sellergren - Skomakeri. Läderarbeten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HANDSKMAKERI.

555

Slutligen visar fig. 609 en till samma maskin hörande skyttel med trådspole. Den
oscillerande öglegriparen med sin spolhylsa är lagrad i en hylsa, som kan noggrant
inställas i förhållande till nålen. Maskinen gör 900 styng i minuten.

Handskmakeri. Denna tillverkning är en gammal fransk slöjd, som redan för mer än
200 år sedan av franska emigranter, till största delen härstammande från Grenoble,
överflyttades till Tyskland. Ännu är Grenoble en huvudort för tillverkningen av denna vara.
Paris övertog sedermera ledningen i detta fack. Här var det i synnerhet Jo u vin, som
gav denna yrkesgren en hög lyftning och grundläde parishandskarnas rykte i utlandet,
och genom honom infördes metoden för tillskärning med maskin. Ännu i dag utmärka
sig de franska handskarna för finhet och elegans.

Det franska handskmakeriets överflyttning till Tyskland ägde rum i slutet av 17:e
århundradet genom utvandrade fransmän, som vände sig till Halberstadt, Magdeburg,
Erlangen, Berlin, Dresden, Prag m. fl. städer. Fyra sådana emigranter grundade 1702 i
Berlin ett franskt handskmakareskrå, som ägde bestånd ännu 1844 och räknade 9 mästare.
I Prag började fabrikationen av handskskinn och handskar på franskt sätt 1784. I Wien
var det två fransmän, Des Balmes och Jacquemar, som på 1820-talet bragte
handsk-fabrikationen upp till samma höjd som den hade i deras hemland, och redan 1823 funnos
där över 30 större och mindre fabriker för tillverkning av denna artikel. Erkännas
måste dock, att de mest betydande uppfinningarna i detta fack alltid utgått från
Frankrike.

I Sverige började kvinnorna använda handskar under drottning Kristinas tid, under
vilken man även för första gången hör omtalas sämskmakare, »skinnare» och
karduans-makare. Handskar infördes hit, såväl franska som engelska, och voro mycket
värderade för sin vita färg och goda parfym. Den svenska handsktillverkningen, som har
sitt huvudsäte i Skåne, åtnjuter gott rykte även i utlandet, såsom bland annat
framgår av det kända fabrikatet »gants de Suède», som tillverkas av sämskskinn med
köttsidan utåt. De svenska handskfabrikerna hava ett sammanlagt tillverkningsvärde
av 1.5 mill. kr. årligen.

De vid tillverkning av handskar använda arbetsprocedurerna äro jämförelsevis
enkla, huvudsakligen bestående i tillskärning och hopsyning. Hithörande uppfinningar
äro emellertid mycket talrika, och bland framstegen märkas, utom åtskilliga maskiner
och mekaniska hjälpmedel, ett noggrant mått- och numreringssystem, varigenom stor
fulländning uppnåtts i handskens snitt och anslutning till handen.

Glacéhandskar tillverkas av get-, får- och lammskinn, som erhållas från nästan alla
Europas länder. Sachsen lämnar de vackraste och eftersöktaste killingskinn. Skinnen
beredas genom vitgarvning. Man avser därmed att giva dem erforderlig mjukhet
och tänjbarhet, ty ehuru ändamålet med en systematisk tillskärning är att låta själva
snittet följa alla handens former, låter detta dock i praktiken ej fullt verkställa sig, utan
vad som ännu fattas måste ersättas genom skinnets tänjbarhet. Skinnens färgning sker
till en del i särskilda färgerier till bekvämlighet för de mindre handskmakare, vilka ej
kunna, i motsats till de stora fabrikerna, själva ombesörja färgningen.
Glacéhand-skarnas fina glans uppkommer ej av särskild bearbetning utan beror på skinnets och
garvningens mer eller mindre goda beskaffenhet.

De för handsksömnad avsedda skinnen äro ofta grova och luddiga på köttsidan
och därtill av ganska ojämn tjocklek. De fordra därför ett utjämningsarbete, som kallas
dolering. Det på en glatt marmorskiva utbredda skinnet bearbetas på hela köttsidan med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:14:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/9/0567.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free