Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Boktryckerikonsten, av Bertil Oldenburg - Typgjutning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
582
BOKTRYCKERIKONSTEN.
Fig. 628. Gjutinstrument använt av Claude Garamond (f 1561).
Gjutinstrumentet. Först från år 1568 finnas avbildningar i behåll av ett dåtida
stilgjuteri, nämligen i Jost Ammans i Frankfurt a/M. tryckta bok »Eigentliche
Beschreyb-ung aller Stände auf Erden . . . aller Künste und Handwerken» med verser av Hans
Sachs. Gjutinstrumentet beskrives med ledning av denna bild av en tysk författare
sålunda: »Den avlånga, fyrkantiga gjutformen är lodrätt instucken i ett träfodral med
brett utsvängd fot. Fodralet skyddar gjutaren för hettan från gjutinstrumentet, då han
med ena handen håller apparaten och med den andra ihäller den smälta metallen. Vid
ena sidan är träet genomborrat; här är antagligen den plats, där matrisen sticker ut ur
instrumentet, då den
sannolikt kunde
anbringas utifrån. Trästycket
och gjutinstrumentet
be-stodo vardera av tvenne
delar; efter gjutning av
en typ isärtogos de och
hopsattes åter säkert för
gjutning av nästa typ.
Så enkelt som
gjutinstrumentet är enligt
Ammans bild, vågar man antaga, att även Gutenbergs gjutanordningar i det väsentliga
hade detta utseende.» Emot tillförlitligheten hos nämnda bild talar emellertid en
beskrivning av den franske boktryckaren Duverger i en år 1840 utgiven bok. Han uppger
sig vara i besittning av gjutinstrument, som tillhört den framstående stämpelskäraren
och stilgjutaren Claude Garamond, död 1561. Utseendet hos detta gjutinstrument
visar fig. 628. Huruvida det verkligen härstammar från Garamond har ej kunnat
fastställas, men av vissa kännetecken har man slutit att så sannolikt varit fallet.
Teckningen av den gjutna typen visar, att man ej göt typerna på en given höjd, utan att
det kilformiga partiet, som vid metallens ihällande blivit kvarsittande vid typkroppen,
måste avsågas eller avskäras genom efterbehandling. Typen har ej heller någon
»signatur», den urholkning vid typens ena sida, som längre fram anbragtes för att skilja olika
typsorter från varandra och för sättaren ange typens rätta läge. Om det sålunda
verkligen förhåller sig så, att gjutinstrumentet redan 100 år efter boktryckerikonstens
uppfinning hade detta utseende, vågar man därav draga rätt bestämda slutsatser om de
redskap, Gutenberg haft till sitt förfogande. I varje fall har det därmed bevisats, att
gjutinstrumentet redan i mitten av 1500-talet i stora drag haft samma konstruktion som
det ännu i dag äger. Handinstrumentet har fått vika för gjutmaskinen, men i själva
instrumentet har föga ändring ägt rum.
Om typernas utseende har man lyckats erhålla en föreställning dels genom fynd av
gamla typer i Saöne-floden, dels genom några ofrivilliga avtryck av typkroppar.
Mittemot den plats, där det äldsta boktryckeriet i Lyon var beläget under 1400-talet,
påträffade man år 1878 på flodbottnen ett antal typer, som man med säkerhet antagit ha
begagnats av de äldsta boktryckarna i staden. Typerna bestå av bly med tillsats av något
hårdare ämne; deras höjd är mycket varierande, men de äldsta boktryckarna, som själva
göto sina typer, torde ej ha bekymrat sig mycket om stilhöjden. Många äro försedda
med ett litet hål genom typkroppen. Om dessa typer endast varit modeller och upphängts
med iträdda snören, eller om hålen haft typernas fasthållande vid tryckningen till uppgift
känner man emellertid icke. I en år 1476 tryckt bok och likaledes i en från 1468 har man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
