Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Fotografi och reproduktionsteknik, av John Hertzberg - Fotografien, dess utveckling och tillämpningar - Negativprocessen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
702
FOTOGRAFI OCH REPRODUKTIONSTEKNIK.
Fig. 770. Framkallningsskål.
Fig. 771. FramkaHningskyvett.
hela processens gång hålles i vaggande rörelse, för att lösningen skall verka jämnt och
likformigt. Vid den stundom använda ståndjramkaUningen användes en starkt med
vatten utspädd framkallningslösning och framkallningstiden blir då allt efter
utspädningen 10 till 30 minuter, stundom ännu längre. Till ståndframkallning användes
vanligen en kyvett, vari plåtarna nedsänkas vertikalt (fig. 771).
Tills för några år sedan måste framkallningen alltid ske vid djupröd belysning.
Numera kan man, tack vare den av Lüppo-Cramer 1920 upptäckta desensibiliseringen,
företaga denna process vid gult ljus. Lüppo-Cramer fann nämligen, att om plåten eller
filmen före framkallningen badades under 1 å 2
minuter i en starkt utspädd lösning av vissa
färgämnen, nedsattes känsligheten till omkring av
den ursprungliga, utan att den latenta bilden på
något sätt påverkades. Ett ämne, som har
nämnda desensibiliserande förmåga, kallas
desen-sibilisator.
Genom desensibiliseringen vinner man den
fördelen, att arbetet i mörkrummet blir behag-
ligare, då man icke längre behöver arbeta i det svaga för ögonen tröttsamma röda
ljuset, och samtidigt kan framkallningsprocessen betydligt bättre övervakas, så att man,
om så erfordras, lätt kan ingripa korrigerande under framkallningsprocessens gång.
Såsom desensibilisator användes först fenosaffranin, ett rött färgämne, som, ehuru
det brukas i så stark utspädning som 1 del på 5 000 delar vatten, dock rätt kraftigt gav
gelatinhinnan en röd färg, som var svår att avlägsna. Numera användes vanligen
pina-kryptolgrönt eller pinakryptolguU, som båda äro mycket verksamma desensibilisatorer,
utan att de märkbart färga gelatinskiktet. De
användas vanligen i utspädningen 1:5 000 a 1:10 000. Bäst
är att använda desensibiliseringsbadet såsom förbad,
genom att — naturligtvis under frånvaro av aktiniskt
ljus — låta plåten ligga en eller ett par minuter i
desensibiliseringsbadet. Efter förloppet av denna tid
kan framkallningen företagas i gult, ja, t. o. m. svagt
vitt ljus, t. ex. på några meters avstånd från ljuset
av ett vanligt stearinljus. Desensibilisatorn kan även
tillsättas framkallaren, men man måste då börja
framkallningen vid oaktiniskt ljus, och först efter c:a 1
minuts förlopp kan man slutföra densamma vid gult
ljus.
Efter framkallningen avskölj es plåten för att
befrias från vidhängande framkallningslösning, varefter
den fixeras.
Fixeringen har, såsom redan sagts, till uppgift att b ortlösa det vid framkallningen
icke reducerade bromsilvret, så att bilden blir ljusbeständig. Till fixering användes en
lösning av natriumtiosulfat, »fixernatron», som vid fixeringsprocessen med bromsilvret
bildar natriumbromid och lösliga dubbelsalter, vilka sedan genom tvättning avlägsnas.
För att bilden skall bli hållbar, är det av stor vikt, att fixeringen sker med nödig
omsorg; fixerbadet måste vara tillräckligt starkt, alltså ej för mycket utnyttjat, och
negativet måste kvarbli så länge i detsamma, att det slutliga lättlösliga dubbelsaltet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
