Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Våra konstförhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att linge hr A. och unga fröken B. få taga sig fram bäst
de kunna. Ofta taga de sig icke fram alls. De stå stilla,
så vida de icke gå baklänges och glömma till och med de
-allmänna grunder de lärt i elevskolan.
Detta är bedröfligt och afhjelpes ingalunda med att
den närmaste ledningen af scenen anförtros åt en
intendentskådespelare som måste tänka på sina egna roller i främsta
rummet.- Hvad kunna de unga göra? Ingenting annat än
att så godt sig göra låter studera de äldres spelsätt och
gifva akt på hvad kritiken har att om det sättet förmäla.
Detta kan aldrig vara tillräckligt, men det vore dock en
hjelp, om de äldres spel alltid vore mönstergilt eller om
kritiken icke vore så ofantligt artig och nöjde sig med de allra
lenaste anmärkningar,, då det gifves grundade skäl att taga
i med hårdhandskarne. Att kritiken går till väga på det
sättet af verklig aktning för konstnären och i öfvertygelse
om att framställningen af det sköna är något alldeles
för-bannadt kinkigt, derom kan man vara Öfvertygad; men litet
mera rent språk kunde dock icke skada, äfven om en och
annan mycket aktningsvärd konstnär skulle deraf känna sig
sårad för tillfället.
Jag ämnar här icke inlåta mig på något försök till en
detaljkritik, men vill taga ett exempel bland många. Huru
har det varit med utförandet af Beaumarchais’ »Figaros
bröllop»? Förträffligt! svaras på hela linien. Det har
således varit en mönstergill framställning, till hvilken de unga
kunna och böra se upp och af hvilken de skola lära sig,
huru den verldsbekanta komedien måste återgifvas. Detta
är det farliga, djet för konsten förderfliga mål, till hvilket
man kommer, emedan man låter udda vara jemt för att icke
möjligtvis såra aktningsvärda och i många afseenden
verkligen framstående konstnärer, som dock icke äro ofelbara.
Låt oss först taga hufvudrollen i skärskådande. »Hr
Älmlöf är utmärkt, men kanske något för gammal», har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
