Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3—4 - Högtidstalarne vid årets kyrkomöte. Anmärkningar och betraktelser af Fingal Fingalson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tala, men för allt prestadöme är och har städse denna
ljumhet, denna slöa, reflexionslösa vidhängsenhet vid den
be-stående kyrkliga läran och ordningen, varit en sann
upp-byggelse. Förbannelse uttalar presten öfver den, som
vägrar att hedra de från faderna ärfda fetischerna, men
välsignelse öfver den, “som ännu betraktar det heliga arfvet
från hädangångna fader såsom sin dyrbaraste egendom.“
Men erkebiskopen klagar äfven öfver de tilltagande
“afsöndringarne från kyrkans gemenskap och den gamla
sjelfrådighet, som frikallar sig från alla band.“ Partier och
söndringår äro i och för sig sjelfva onekligen intet godt,
men i jemförelse med en inrättning, så vidunderlig, som *
statskyrkan från kristlig synpunkt är, måste man betrakta
de derur i allt talrikare mängd sig utbrytande
friförsamlingarna såsom en tillfredsställande företeelse. Det är endast
på denna väg, som statskyrkan kan undergräfvas och dess
slutliga fall beredas. En i mångfaldiga läger splittrad
kristenhet är visserligen icke det mål, mot hvilket den kristna
utvecklingen sträfvar, men det är vår öfvertygelse, att ju
större sektsplittringen varder i verlden, dess lättare och
snarare skall ett allmänt behof, en allmän längtan göra sig
gällande efter den på endast kärlekens band beroende
enhet, hvaraf det i Nya testamentet skildrade
församlingslif-vet gifver oss en bild, och sålunda väg banas för en sådan
enhet. Men denna är för visso oförenlig med ett
prestadöme och det derifrån oskiljaktiga bihanget af
lärobygna-der och anden tryckande trosreglementen. Den kan för den
skull icke begripas, än mindre efterlängtas af prestadömet.
För detta står deremot såsom idealet af kyrkligt tillstånd
den enhet, der alla skiljaktigheter i åsigteV och
uppfattningar hafva upphört och alla.andar ödmjukt böja sig i
lydnad för en antagen “bekännelse.“ Vi minnas alla från vår
studietid, huru såsom något synnerligt vackert och
imposant framstäldes för oss den episod vid Upsala möte, då
efter antagandet af Augsburgiska bekännelsen såsom “sven-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
