Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - General Gordons dagbok, af Helen Zimmern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
895
ansträngningarna att vinna underrättelser genom fiendens uppfö-
rande och sinnesstämning. »Vi kunna icke afhålla oss från att
tänka», säger dagboksförfattaren, »att i Europa händt någonting
särdeles vigtigt, som på obestämdt sätt är kändt af araberna, ty
dessa anse sig tydligen hafva vunnit spelet.> Bland antecknin-
gar om alla slags obetydliga förargelser förekomma gång på gång
allvarliga passager liknande denna. »Under vår blockad hafva vi
ofta diskuterat frågan om att vara rädda, hvilket enligt verldens
åsigt, en man aldrig borde vara. För min del är jag alltid rädd,
och ganska mycket till på köpet. Jag fruktar utgången af alla
strider. Det är icke fruktan för döden, den är, Gud ske lof,
förbi; men jag fruktar nederlåg och dess följder. Jag tror icke
alls på den lugne, orubblige mannen. Jag tänker att han endast
synes så, emedan han icke visar någon fruktan. Derför anser
jag att ingen befälhafvare under krigstid borde lefva intimt med
sina underlydande, som bespeja honom med lodiursögon, ty intet
är så smittsamt som fruktan. Jag har blifvit ursinnig, då jag
af ångest icke kunde äta och märkte att de, som sutto vid samma
bord, voro upprörda på samma sätt.» i
»Jag har mycket plågats af svårigheten att fatta mitt beslut
om hvad jag skulle göra ifall Khartum blefve taget, om jag skulle
spränga i luften palatset, och allt deri, eller gifva mig fången,
och, med Guds hjelp blifva fast i min tro samt om så fordras
lida för den (hvilket är mycket troligt). Att spränga palatset i
luften är det enklaste, under det att det andra betyder ett långt
och svårt lidande samt alla slags förödmjukelser. Men jag tror
att jag väljer det senare, icke af fruktan för döden, men eme-
dan det förra har mer eller mindre likhet med sjelfmord.» Att
Gordon delade Max Piccolominis sanna soldatförakt för diploma-
ter, är ett faktum, som han sannerligen icke gjorde sig något
besvär att dölja. »Jag kan föreställa mig», säger han, »hvad de
skola sätta näsan i vädret åt att jag vågar hafva en opinion om
dem.» Här vilja vi anföra ett roligt exempel på Gordons för-
sök att bereda folket nöje: — Då de undflydda soldaterna komma
till staden göra de visit hos mig och erhålla en dollar, uppmanas
att betrakta sina svarta apansigten i spegeln, som finnes i pa-
latset, och tillfrågas om deras åsigt angående reflexionen. Som-
liga stirra med vidöppna ögon, ty de hafva aldrig sett sig sjelfva
förut. Vanligtvis gilla de återspeglingen, i synnerhet de svarta
damerna, som anse sig för »Venusar» och sticka händerna i mun-
nen, hvilket bland de svarta allmänt är ett tecken till stor blyg-
samhet, liksom hos oss att slå ned ögonen.> Följande är ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
