Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Pappa. Svensk originalberättelse, af Ernst Arpi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Gerna! ooh vändande hnfvudet mot Ånna Liberg
sporde han: bvad tycker ni om dikten, fröken Liberg?
Den unga flickan spratt till.
— Bra—a, stammade hon.
— Jag vet knapt någonting så vackert som detta poem,
sade borgmästaren, men det kommer sig måhända deraf, att
jag afgudar barn.
— Ja, barn äro en Guds välsignelse, utbrast
konsul-innan, och fast jag har fem småttingar skulle jag ej för alla
verldens skatter vilja mista en enda af dem.
Anna Liberg sneglade bort till konsulinnan. Annars
brukade hon säga, att barn voro äktenskapets förbannelse,
ty de röfvade all den tid, som borde egnas åt ideela kra£
Och många gånger hade Anna sett långa, röda strimmor
på småttingarnas kinder — märken eftef uppmuntringar,
som mamma, delade ut med frikostig hand, när
småttingarna störde hennes lugn. Hvarför satt hon och ljög
borgmästaren rakt upp i ansigtet? Och hvarför bytte hon nu
för tiden om toalett hvar och hvarannan dag — hon, som
annars slet samma klädning vecka ut och vecka in, ända
tills garneringarna hängde i trasor? Och hade hon inte
skaffat sig nya löständer? Och svärtade hon inte
ögonbrynen? Och voro inte de röda fläckarne på den
mattgula hyn smink?
Ah, Anna Lidberg kände en sådan brinnande lust att
gå bort och stryka handen öfver hennes ögonbryn och
kinder.
— Svärmar ni också ^för barn? sporde borgmästaren
efter en kort paus och lutade sig fram mot fröken Liberg.
— Nej!
Borgmästaren . och konsulinnan ryckte till, ty hon
nästan skrek ut sitt nej.
— Jag svärmar inte för dem, tilläde hon, röd som en
I)ion, och vridande spetsnäsduken till en råtta, men jäg
håler af dem, och far jag en gång barn, så skall jag nog söka
bli en värdig mor åt dem.
Borgmästaren smålog.
— Ni blir utan tvifvel en utmärkt mor, sade
konsulinnan med ett lätt skratt, ett mönster för alla mödrar, och
böjande sig fram öfver blomsterbordet, så att hennes läppar
tiästan vidrörde borgmästarens öra, tilläde hon: Vet ni hvad,
fröken Liberg tanker snart gifta sig. Här förleden öfver-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
