Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10—11 - Staten som konstbeskyddare, af Georg Nordensvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Oppositionens uppkomst var lika naturlig och
nödvändig som den inom flera områden förekommande schismen
mellan de gamle maktegande och de unge bildstormarne.
Att den tog fart nu, berodde, tror jag, på rent personliga
skäl. Ty så små som våra konstförhållanden äro, bli lätt
ett litet fatal inflytelserike män konstens ledare. Då
akademien — hvilket är dess största fel — kompletterar sig
sjelf, är det lätt att hålla de farliga elementen utanför —
och så ha vi den priviligierade konsten och konstnären
stående mot den fritt verkande — akademisten mot
opponenten.
Akademiernas auktoritet erkänner ej vår tid, liksom
den tror föga på traditionernas, på stilens betydelse. Det
är flera gånger framhållet, att det är medelmåttornas stora
hop, som uppmuntras och hjelpes fram af akademierna.
Huruvida dessä äro värda de stora summor, som årligen
gifVas åt dem af ett fattigt land med stort behof af att
spara på sina slantar till andra, påtagligt nyttiga ändamål,
det är en oafgjord fråga. För adepten är naturligtvis
akademiens läroverk bra att ha. Det gifver kostnadsfri
.undervisning i konstens nödvändiga handgrepp, — och det är
ingen sak att förakta. Ar lärjungen förståndig, behöfver
han ej ångra den tid, han tecknat och målat der, blott han
ej stannar der länge och blott han genom oupphörliga
naturstudier håller uppe sin friskhet, sin omedelbarhet i
uppfattningen.
Mot akademiens skola ha nog invändningar försports.
Visst har den varit pedantisk, denna samma en gång för
alla utstakade väg för de mest skiljaktiga talanger, denna
barocka skizzteckning till de blifvande landskapstaflorna
(som undertecknad förut —i Dagens krönika 1884, häft. 3
och 4 — uppträdt emot). Pedantiskt är hela detta
prisämnes-målande, som nu tyckes gå sin undergång till mötes
der-igenom att eleverna helt enkelt föredraga att välja ämnen
sjelfva framför att måla något motiv, som inte rör dem.
Tänk blott på landskapsskolorna förr! Prisämnet var
till exempel pilar vid en strand. Hela sommaren målade
hvar och en pilar. Allt annat förbisågs, ty något annat
behöfdes inte för pristaflan. Det förstås, att höll man på i
många år enligt den metoden, så kunde man bli
mångkunnig, men om detta var idealet för fria studier i naturen,
det blir en annan fråga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
