Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Herr Daniel af J. H. Hooijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och skydda hemmet för vanära och prat, företog sig Daniel
att äfven gå ut om aftnarne. Han infann sig likväl först sent
på faderns stamhåll, der han gömde sig bakom en tidning, och
när så tiden var inne, trädde han fram och yttrade sakta:
»far!» »Ja, visst, min son», var svaret och så lockade han
fadern med sig. Om aftnarne, efter den tarfliga qvällsmål-
liden, stängde sig fadern inne på kontoret. Vid dessa till-
fällen vakade och vaktade Daniel, till dess dörren knarrade
och ostadiga steg kommo honom att spritta till. Den gamle
mannen stapplade uppför trappan stödd vid sin sons arm . ...
Alla sofvo redan och ingen menniska i staden hade en
aning om .... Den trogna tjenarinnan, hon teg som graf-
ven. Ack, Betje, hon visste nog hon, hvarför hon åter-
vände till sin gamle husbonde, hvarför hon stannade och
måste stanna hos honom.
EKOT:
Den enda trösten och tillflykten för Daniel under
dessa pröfningens dagar var musiken.
I staden fans en pensionerad officer, som med sin fa-
milj lefde i knappa omständigheter. Han hade en dotter,
som genom sin fit och sin ihärdighet stödde den lilla
pensionen med det lilla hon förtjenade på sina lektioner.
Det var en vänlig, glad och intagande blondin, musikalisk
liksom Daniel, hvilken sistnämnda egenskap drog båda
till hvarandra. Om dagarne sprang hon ur hus och i
hus i staden och gaf pianolektioner, och -hvart hon kom,
mottogs hon med jubel af småttingarne. : Hennes ansigte
var idel solsken och vänlighet; hon hade så mycket tåla-
mod, så mycken godlynthet och så mycket intresse för sina
elever, att de voro alldeles förtjusta i henne, så väl äldre
som yngre. Hela staden var betagen i fröken Anna. Med
sina lustiga infall uppfriskade hon om aftnarne den knarrige
fadern, som led af gikt, på samma gång hon oförtrutet
stickade strumpor åt bröderne. Hennes största nöje var
att kunna lägga en extra gulden till sin mors magra hus-
hållskassa. Sina bröder höll hon: i kärleksfull uppsigt och
betedde sig dervid med så mycken takt, att hon fick dem
att göra allt hvad hon ville. När hon hotande höjde fingret,
rynkade ögonbrynen och dervid såg så bister ut, som hen-
nes blida anlete tillät, fick hon den mest bångstyrige pojke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
