Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Till franska revolutionens hundraårsminne - Lafayettes minnesbild af Otto Sjögren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
249
makas död (1807) förde åter sorgen in i lians hem. »Ens-
lingen på Lagrange» kände det än mera tomt omkring sig
i ett samhälle, der den kejserliga militärdespotismen regerade.
Men att den led mot sitt slut, det anade han och fann
bekräftadt:
han såg på sitt ur, han bidde sin tid,
han satt som i djupaste frid.
Han upplefde det napoleonska kejsardömets fall genom
tronafsägelsen i Fontainebleau och han såg det helt ovän-
tadt återupprättas genom Napoleons återkomst från Elba.
Men det gamla militärväldet var ändå fallet; Napoleon fann
sig behöfva ett stöd hos sjelfva folket och syntes derför
vilja acceptera det konstitutionela regeringssättet. Lafayette
intog dock en reserverad hållning. Napoleon önskade ett
samtal med honom och lät genom sin broder Josef anhålla
derom, men Lafayette vägrade; han protesterade också mot
den »additionela akten» af den 22 april samt afslog det
honom erbjudna pärskapet, men han mottog sina medborgares
på honom fallna val till en plats i deputeradekammaren.
Tiderna hade mycket förändradts under de två decennier
han hållits utanför det politiska lifvet, och sjelf stod han
vid ålderdomens gräns, men sina politiska grundsatser var
han orubbligt trogen. Med Napoleons framtidsplaner tog
han ingen befattning, men han röstade för beviljandet af
medel till kriget, emedan Frankrike blifvit angripet.
Den 21 juni hemkom Napoleon från Waterloo. Hans
afsigt var att upplösa deputerade kammaren och antaga
diktaturen. Kort före en session yttrade sakta en af mi-
nistrarne till Lafayette, att inom två timmar skulle ej mera
någon deputerad kammare finnas. Genast vid sessionens
början uppsteg då Lafayette i tribunen och yttrade: »Då
jag nu för första gången efter en mellantid af många år
höjer en stämma, som alla frihetens gamla vänner ännu
skola igenkänna, så är det för att tala om landets faror,
ur hvilka endast I kunnen rädda det. Nu är ögonblicket
inne att samlas omkring den gamla trefärgade fanan af år
1789, frihetens, jämnlikhetens och den allmänna ordningens
fana, den vi måste försvara mot utländskt våld och inhemsk
usurpation.» Han föreslog under allmänt bifall, att kam-
maren skulle förklara sig permanent, och att hvarje försök
att upplösa den skulle straffas som högförräderi.
Ur Dagens Krönika IX. 3. 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
