Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Till franska revolutionens hundraårsminne - Paul Fritz Mengel såsom radikal riksdagsman af J. N. Nyman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
301
instämma, och under den fortsatta diskussionen åberopade sig de
fleste talarne på hvad Mengel yttrat. P. Sahlström från Stock-
holms län förklarade, att han delade »de nu af Mengel uttalade
åsigter.» J. Linder från Skaraborgs län omtalade, att då för-
ordningen af den 13 Juli 1853 kungjordes i rikets kyrkor, »gick
en isande förskräckelse genom nationen, som derigenom såg sig
dömd att frångå icke allenast de mindre hemmansdelar, som den
kunnat förvärfva eller fått i gåfva, utan äfven dem, som man
ärft.» P. Jönsson från Jönköpings län hemställde, om ej O.
Larsson ville återtaga sitt anförande, ty i denna fråga borde bon-
deståndet vara af en gemensam tanke och icke genom oenighet
gifva något vapen i händerna åt de öfriga stånden, som nog i
alla fall skulle motsätta sig reformen. »I hufvudsaken», tilläde
P. Jönsson, »är jag ense med Mengel, som på ett enkelt, men
synnerligen tillfredsställande sätt uttryckt åsigter, hvilkas tillämp-
ning skulle innefatta ett kraftigt medel till vårt älskade foster-
lands förkofran.» Förre v. talmannen P. Eriksson från Verm-
lands län yttrade: »Jag får endast tillkännagifva, att jag full-
komligt delar de uti förevarande ämne af ståndsbrodern Mengel
uttalade åsigter.» Jonas Andersson från Östergötlands län sade
sig fullkomligt instämma »i Lekbergs motion och de yttranden,
särdeles Mengels, hvilka i anledning deraf här blifvit afgifna.»
Debatten var ej slut dermed, utan uppblossade åter med
anledning af en genom N. Svensson från Kristianstads län väckt
motion i samma syfte, i hvilken alla de skånska ståndsbröderne
förenat sig, utom Ola Månsson, som dock hyste afvikande åsigt
endast i fråga om en detaljbestämmelse.
Oaktadt O. Larsson sålunda kom att stå ensam, ville han
ej »ta till baka», utan sökte försvara sin opposition dermed, att
den afsåg endast den obegränsade hemmansklyfningen. Förgäf-
ves uppbjöd Mengel å nyo sin vältalighet och påminte om, huru-
som vid den nästföregående riksdagen en medlem af ståndet hade
genom sin opposition brutit enhälligheten och gifvit medstånden
ett skäl att förkasta förslaget om skyldighet för den s. k. pri-
vilegierade jorden att deltaga i byggandet af prestgård och tings-
hus. »Sedan ett betydligare antal af ståndets ledamöter instämt
med Mengel», och sedan P. Jönsson tillagt några ord »ehuru
till en stor del förekommen af Mengel», slöt denna remissdebatt,
hvarunder den nykomne brodern från Håbo härad fullständigt
tagit ledningen inom det hedervärda ståndet.
Den nu skildrade episoden utgör en ganska god tidsbild
och leder osökt till jemförelse med de åsigter, som sedan allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
