- Project Runeberg -  Ur dagens krönika : Tidstaflor/Månadskrift för skönliteratur, teater och politik / 1889 /
375

(1881-1891) With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Musikalisk revy af Volontaire

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

375
lemnar ett nytt^ särdeles glädjande bevis pä hr L:s ovanliga
dramatiska framsteg. Oafsedt ett par ställen, der hr L. ej
riktigt i en hast kom upp på koturnen från småpratet
mellan kulisserna, egde hans tal illusorisk lyftning, värme
och kraft, de oupphörliga utbrotten af förtviflan, så svåra
och tröttsamma de än voro, gåfvos med all den sydländska
furia, som de kräfva och äfven för de mildare dagrarne hade
hr L. hittat synnerligen vackra och rörande färgskiftningar.
Sutte blott litet mer af pappa Jacobi röst i sonen Simeons
strupe. Bristen på röstmedel i arian uppvägdes dock nästan
af det uttrycksfulla ej långt ifrån gripande spel, hr L. der-
under utvecklade. Apparitionen var förträfflig, det lönar sig
stundom att förvandla sin »stiliga» Stockholms-apparition, då
man derigenom vinner så vackra resultat hvad sann konst
beträffar. Att hr L. ej kunnat ge en riktig Don Juan (i
likhet med så många före honom) har han nu försonat med
denne ypperlige Simeon och denne ypperlige — Anders
Person.
Bröderna skötte sig godt, hr Willmans Naphtali var
nu tenorist, ty det är ju tenor som hr Rundberg sjunger.
I gengäld var lille tenoren Ruben—Dahlgren förvandlad till
ståtlige basisten Ruben—Sellergren. Som Levi varhr Ström-
berg på sin plats, då man erinrar sig hr Strömbergs levitiskt-
presterliga verksamhet i Trollflöjten, Cora och Alonso, Romeo
och Julia m. m. Sist och vackrast förekom unge Asser, hr
Malmsjö.
Uppsättningen, kostymerna, ljuseffekterna m. m. voro
utmärkta. Damkören med sina harpor (i orkestern) gick
skönklingande, orkestern spelade väl, hvilket är regel, och
ackompagnerade bra, hvilket är undantag.
Från en af radernas korridorer (efter en repr. af »Joseph»
och »Djamileh»):
— Fy, fy, jag säjer det, att di inte har mer aktning
för Guds ord. Står det inte der kanske att Joseph sprang
och lät manteln qvar. Och här i fjerde akten, sedan han
först visat bort otäckan, och sen han också stått emot hennes
lättfardiga dans, så går han te sistens bort med Potiphars
hustru — ischl
— Nej men gumman min, det var Djamileh, vet ja’ !
— Ja försvara’na du, Pihlgren, det vore så likt dig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:32:28 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdagkron/1889/0389.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free