Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Stackare jag! Min ofödde sonsons klagan, af Qui Vive
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
462
hjäl de fattiga^ så förbjöds helt naturligt ett så billigt födoämne.
När emellertid mjölkföreningarna kommit väl i gång, konsumerades
all mjölk i flytande form och sådan den levererades af kon, och
då var man tacksam att åter låta margarinet komma till heders.
Nu hade det dessutom blifvit så dyrt att man ej behöfde frukta
för att bereda de fattiga någon lindring. — Äfven mot mjölken
hade man dock sina misstankar. Redan sedan länge hade man
trott sig finna att dibarnen ofta förgiftades af den. — Men hvad
skulle man då göra?! — döda ammorna???
Nu är det ju på samma sätt med allt.
I det förra seklet, »det nervösa århundradet», sysselsatte
sig den medicinska vetenskapen, utom med de då uppfunna bak-
terierna, förnämligast med att studera nervsystemets fysiologi och
patologi, men något säkert botemedel lyckades den ej finna. —
Nu för tiden sysselsätter den sig med att oupphörligt uppfinna
nya billikocker, göda och omhulda dem — renodla, kallas det
— samt experimentera med dem på lägre varelser. Särskildt
lämpliga härtill lära de nyligen upptäckta, strax norr om nord-
polen boende Bihomanerna eller Halfmenniskorna vara. Rätt
intressant är det ju att en för snart två århundraden sedan lef-
vande forskare, Darwin, anat dessas tillvaro; de förekomma i
den tidens literatur under namn af »Den felande länken».
Farfar berättade att på hans tid buro menniskorna alltid
på sig en flaska morfin och en liten spruta; med detta brukade
de pigga upp sina domnande krafter. Kanske skall det lyckas
den moderna vetenskapen att buteljera en del billikocker lämp-
liga till insprutningar i betänkliga fall. Men då är jag nog redan
död. Stackare jag! — Ja, det förstås det — men — det vore
kanske det bästa. Trots allt hvad de nu herskande Lennstran-
nisterna säga så tror jag ändå på en annan verld. Någon glädje
skall man väl ha efter som man kommit till. Den här verlden
är en jämmerdal. Således måste glädjen finnas i en annan verld.
Hvilket skulle bevisas. — Jag inbillar mig att sällheten i andra
verlden ligger i synnerhet deri att billikockerna icke få komma
dit. Och det är rättvist, då de ha det så bra här. — Ja, vore
jag blott säker på detta, så fore jag till Amerika och toge an-
ställning som eldare på ett af de snabbgående jättelokomotiven.
Förr i verlden använde man den gamla lilla Katrinahissen som
utgångspunkt för färden till det andra landet; detta kallades
sjelfmord och medförde att man icke fick »hederlig begrafning».
Åh, hvad tiderna förändras! Emellertid är det kanske så godt
att dröja litet. Hvem vet hvad som kan ske? — Tack vare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
