Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6—7 - Ensam, originalnovell af Rust Roest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
577
— Ja, herr häradshöfding.
— Jag får a mina egna och min hustrus vägnar sa
innerligt tacka för allt visadt deltagande under vår lille
gosses sjukdom. Ni kan ej tänka hvad de vänliga förfråg-
ningarne och de vackra blommorna verkade uppmuntrande
på min stackars hustru och mig. Ni var den enda, som
vågade komma till oss för att höra hur det stod till, alla
våra vänner voro rädda för sina barn, man skydde oss och
man kan icke undra på det, det är en förfärlig sjukdom,
difteri.
— Ja, det är naturligt, att de som ha barn äro rädda,
men jag har inga.
— Nej, nej jag vet, jag har hört, svarade han hastigt,
nästan upprörd. Men ni kan icke tänka, hvad detta del-
tagande, som en främmande visade oss, gjorde oss godt.
— Det är verkligen icke värdt någon tack, jag kunde
tyvärr ingenting göra, endast önska, att det skulle gå väl,
att ni skulle få behålla ert lilla barn.
Hur lycklig kände hon sig ej öfver att med godt
samvete kunna säga det!
—Ursäkta, jag uppehåller Er. När min hustru hemtat
sig något, hoppas hon att sjelf få komma ner till er och
tacka er. Ni tillåter ju!
— Det skall göra mig ett nöje att bli bekant med henne.
— Min hustru spelar ganska snällt, ja fru Wendt har
kanske hört henne och som jag vet att också ni spelar,
skulle det vara en stor glädje för henne, om damerna någon
gång kunde spela quatre mains. Min hustru är mycket ensam.
Jag är borta, nästan hela dagen.
Ensam, det kallade han ensam!
Men hvad han var älskvärd, rättfram, sympatisk. Så
angenämt det skulle bli att göra deras bekantskap. Hon
skulle kunna bevittna deras lycka med helt andra känslor,
när hon kände dem, när hon intresserade sig för dem.
— Jag vill gärna spela med fru Holm. Jag har hört
henne, hon spelar ovanligt vackert, liksom ni sjelf.
— Ja, duetterna om aftnarne utgöra vårt största nöje.
Men nu får jag väl ej uppehålla längre!
Hon gaf honom sin hand och böjde hufvudet till afsked.
Väl inkommen till sitt, gaf hon Fia order att anställa stor-
städning följande dag, i synnerhet i hvardagsrummet. Bal-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
