Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Yttre glans och inre halt, några iakttagelser från Orientalistkongressen af Gunnar Hægerstolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
800
emellan. Men huru tror man väl att detta skall blifva möj-
ligt utan att en fullständig revolution i uppfattningen af allt
hvad religion heter först eger hos båda folken rum. Och
denna kan i sin ordning icke ske blott genom komparativ
religionsforskning, utan därtill fordras att man drager och
uttalar konsekvensen af denna vetenskap. Men härtill hafva
de ärade orientalistherrarne ingen håg; insvepande sig i sin
vetenskapliga värdighet, öfverlåta de detta åt de olärde, lek-
männen och literatörerna, för hvilka grefve Landberg hade ett
så öfverlägset leende. Vi hafva en orientalist^ som dragit
en slutsats utaf hvad han lärt af Orienten och som uttalat
den, predikande lifsglädjens religion. Det är, som vi veta,
Verner von Heidenstam. Han vägrades helt enkelt tillträde
till kongressen, väl mest utaf personlig hämdlystnad, men
måhända hade vederbörande äfven en aning om att Orien-
tens visdom icke var ofarlig i hans händer. Väck lifsgläd-
jen hos vesterns modstulna folk, låt den tränga till samhäl-
lets nedersta lager, och du har lössläppt den kraft, som
snabbare och fullständigare än någon annan skall revoltera
vårt andliga lif och spränga våra sociala former. Något
sådant har man icke afsett vid någon orientalistkongress
och aldra minst vid den, som åtnjöt äran af vår upplyste
konungs höga protektorat.
Nej, man har gjort smått till stort och till vetenskap-
lig storhet upphöjt det betydelselösa, låtit skalet få rangen
och hedern och innebörden stäld i skymundan. Man har
icke velat hedra vetenskapens resultat utan endast namnet
vetenskap, och äfven detta blott i den mån det tillfört ar-
rangörerna nytta eller berömmelse. Däraf hela formen för
denna orientalistkongress med sin oändliga rad af fester,
där man orerade stort och bredt om sin höga vetenskap-
liga uppgift och betydelse, men gaf de få verklige veten-
skapsmännen, som infunnit sig, så ringa tillfälle att draga
något vetenskapligt utbyte af sin härvaro. Däraf graderin-
gen utaf kongressmedlemmarne, icke efter deras vetenskap-
liga värde utan efter deras egenskap att vara konungens
gäster eller icke, däraf de många taktlösheterna och däraf
möjligheten för en person att outplånligt trycka sin prägel
på kongressen. Kongressen var icke vetenskapens, den var
konung Oskars och grefve Landbergs.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
