Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12 - Karl XV:s unionsförslag af Emil v. Qvanten. IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
966 .
en ohistorisk uppfattning. Att Ryssland ogerna såge en
skandinavisk union, visste ju svensk-norska kabinettet lika-
som hela verlden för längesedan, och om detta hade varit
nog för att afhålla Sverige-Norge från att bevaka sina
rättmätiga intressen, så skulle De Geer-Manderströmska
ministèren aldrig ens ha anknutit några underhandlingar
med Danmark. Ryssland var derjemte sommaren och hösten
1863 upptaget för egen räkning med polackarne. Det
hotades då sjelft af en europeisk intervention. I sitt rykt-
bara tal vid Lagstiftande kårens öppnande d. 5 nov. före-
slog kejsar Napoleon en kongress i Paris, der Polens sak
skulle framföras inför Europas domstol. Hela vintern 1863
—64 uppmuntrade ännu Frankrike de polska frihetsmännen.
I förra hälften af nov. 1863 yttrade konung Karl till dan-
ska sändebudet i Stockholm, »att han icke trodde det
skulle lyckas ryska regeringen att besegra polska upproret
under loppet af vintern, och att det i så fall ännu funnes
en möjlighet till lösning genom vapen» 1. Genom oenighet
mellan England och Frankrike uteblef interventionen och för-
föll kongressförslaget; men Ryssland var dock hösten 1863
för mycket sysselsatt med att säkerställa sig sjelft mot
angrepp för att hota andra nationers sjelfständighet. Först
från januari och februari 1864, då Ryssland ånyo började
känna sitt välde i Polen tryggadt, förskrifva sig de de-
pescher — om för öfrigt deras äkthet kan anses fullt säker,
hvilket icke är fallet — enligt hvilka furst Gortschakoff
skall ha förklarat, att om Sverige uppträdde till Danmarks
bistånd, skulle Ryssland sammandraga en observationskår
i Finland, samt att bildandet af ett stort skandinaviskt
rike stode i »strid med Rysslands intressen»2. Såsom jag
tror mig veta, erhöll svenska kabinettet ej kännedom om
dessa uttalanden förr än omkring början af juni. Huru som
helst så ansågs ingalunda då för tiden ett tillkännagifvande
från Ryssland af det öfriga Europa som en befallning.
Och lika litet synes det vara fallet i våra dagar. Ännu
står det lilla Bulgarien upprätt, emedan det vågat tro pä
1 Danska riksrådets folketingsutskotts betänkande, aug. 1864, II,
bil. VII.
2 Se Nya Dagligt Allehanda d. 4 juni 1864; Julian Klaczko, Europa,
Polen og Danmark 1863, Kbhvn 1866, sid. 334—6. Observera öfver-
sättarens not sid. 335 samt att Klaczko, af hvad anledning tyckes svårt
att utgrunda, är vresigt stämd mot Sverige.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
