Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Musikrevy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
249
rit god, liksom recitativen. Den cantabla satsen stördes deremot
redan på 20:talet af »ålderdomssvaghet», rösteng styrka var »utan
behag och utbildning». (I detta fall lefver ännu en och annan
Preumayr qvar.) I Lopez biparti hade man velat höra hr Fahl-
gren (Rossinis Barberaren och Webers Kasper), hvars »starka och
"vackra baryton går till höga a», men som partiet blott går från
d–d fick man höra en ung hr Cederberg, d. v. 8. man hörde
äfven honom illa, han också »gick ej ut», och orsaken uppgaf
en recensent: hr Isaac Cederberg är ännu i målbrottet(!). Er OC.
var dock vid denna tid 24 år och hade 25 November förra året
(1825) inträdt i det beliga äkta ståndet med en dansös, vid namn
Charlotte. Sedan »målbrottet> var öfver, antog man rösten skulle
bli baryton och ogillade att hr C., >som mest tyckes evertuera
sig åt komiken», fått dubblera hjeltetenoren hr Lindström, der
han sökt efterhärma dennes »nu aflagda gester»(!). o. 8. v. Hr
O. fick beröm för sin sceniska ledighet och liflighet. Denne unge
man, som sedan gjorde lycka i diverse sekundtenor-roler, som Dick-
son i Hvita frun, afled redan 1831, hvarefter — 0 ödel — just
hr. Lindström fick ersätta honom i hans roler, samtidigt med
uppehållandet af hjeltetenorfacket. Så var hr L. ena dagen Fer-
nand Cortez, den andra Jacquino i Fidelio, Rinaldo i Armida och
Lorenzo i Fra Diavolo o. sg. v., alldeles som om nu hr Ödmann
skulle till omvexling med Otello eller Radames sjunga Donathan
i Niärobergerdockan eller andre fiskaren i Kung för en dag. (Det
är visst inte värdt hr Nordqvist proponerar.)
I regien har nuvarande regissören berömts för bajaderpan-
tomimen i Jessondas boning, der facklornas släckniog m. m. för-
menas vara hans utmärkta påhitt. Nej, detta har alltid utförts
i operan och 1826 får unge Cederbergs fru, dansösen, bannor för
bristande insigt i indisk mythologi, hon borde ej med vrede ha
släckt facklan, rifvit sönder slöjan o. sg. v., utan framstält döden
1 leende gestalt, >»emedan hinduerne äro mindre rädda att dö än
vi> och »Jessondas död ej är en tyranniets dom» utan »en sjelf-
vald ära». Katastrofen i 3:dje akten gjordes »ograciöst> och
fru BSevelin stod som en stod inför yxan. Annars fanns blott
beröm åt kör, orkester och utstyrsel. Recitativen togos dock för
»brådstörtadt»> och orkestern glömde vid rec. att pausera. Man
ser hur det gamla operarecitativet före Rossinis reform ännu hölls
1 vördnad i Stockholm 1826.
Efter denna revy af det förflutna, skänkom nu gehör ät det
närvarande! Fru Östberg var en Jessonda sådan som aldrig fun-
vits förr i Sverige, så vacker röst, så utsökt färdighet, så vär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
