Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tvifvel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
försiggick med henne. Hennes litterära och
konstnärliga intressen började träda starkt i bakgrunden
och hon sysselsatte sig nu nästan uteslutande med
religiösa spörsmål. Hon hade skaffat sig en hel
litteratur i religionsfilosofi och studerade natt och dag.
Som hon var en konsekvent natur, kunde hon aldrig
göra en sak till hälften och kunde ej ändra
lifsåskåd-ning utan svåra strider och allvarlig själfpröfning.
Adrian kom nu ganska ofta till Arwidsons, och
Tea skämtade mycket öfver det inflytande han
ut-öfvade öfver Ellinor.
»Hvem skulle kunna tro, att Ella skulle låta
inverka på sig af en sådan där romanhjälte, sådan som
de bruka förekomma i de engelska missromanerna»,
sade hon till sina vänner. »Jag vet bäst, hur många
gånger hon och jag tillsammans skrattat åt dessa
ledsamma dygdemönster, som alltid äro så stränga
och så upphöjda öfver alla mänskliga känslor. Jag
mins, hur vi läste i en af de där moraliska romanerna
om huru hjälten, då han på bröllopsaftonen kom hem
med sin brud och hon helt gladt ville springa in för
att beskåda sitt nya hem, häjdade henne på tröskeln
med allvarlig min och sade: ’innan vi beträda denna
tröskel måste vi bedja Gud välsigna vår ingång!’
— och så lade han sin hand på hennes hufvud och
förmådde henne att falla på knä.»
Tea återgaf med tonfall och minspel hela scenen,
och alla flickorna skrattade.
»Så kommer den där Adrian nog också att göra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
