Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att svara nej. Jag älskar och vördar dig så högt,
att jag gärna böjer mig under din vilja’. Ville ni
inte hällre, att han bestormade er med böner — att
han satte hela sin välfärd på att vinna er — ja, att
han ansåg sig inte kunna lefva utan er?»
Arla rodnade starkt vid dessa ord. Hon kunde
i själfva verket icke tänka sig, att hennes man skulle
varit i stånd att yttra något så romantiskt, som att
hans lif berodde på hennes ja — hans bön hade väl
snarare varit en sådan där resignerad: »ske din vilja!»
— och ändå tjänade detta exempel till att
ögonblickligen klargöra för henne den idé om bönen, som
kandidaten ville framhålla.
»När vi bedja om det, som verkligen gäller vår
själs välfärd», sade hon, »då bör vår bön vara så där
lidelsefull och innerlig, som ni säger. Men —»
»Ja, en bön utan innerlighet, utan att man
verkligen sätter sin själs välfärd på att få den uppfyld
måtte väl vara ett oting.»
Samtalet afbröts nu af Gurli och Maria, som
plötsligt döko fram ur skogen, där de plockat bär.
»Hvad tala ni om så lifligt?» frågade Gurli, som
blef misslynt öfver systerns långa samtal med
kandidaten. Hon var nämligen litet svartsjuk på Arla i
detta enda afseende — att herrar, som hade något
att säga, vanligen hällre inläto sig i samtal med henne
än med Gurli. Och ändå var Arla så tyst och
fåordig. Hvad var det väl hos henne, som gjorde att
man alltid ansåg henne intelligent, under det att Gurli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
