Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Ja, se nu bara hur ni hycklar. Ni tror, att det
är aktningsvärdt att plocka svamp — och därför
låtsar ni som ni ginge ut för svampens skull, fast jag
är alldeles viss, att det är för att få drömma och
svärma.»
Arla rodnade, som om hon blifvit ertappad på
bar gärning. Hennes vandringar till svampstället voro
i själfva verket hennes lyckligaste stunder — och hon
hade börjat företaga dem alt oftare på senare tider.
»Om ni ville lägga bort den där hatten», sade
Berndtson, som stod och betraktade hennes nedböjda
hufvud. »Hvarför klär ni er alltid så mycket äldre
än ni är? Den där stora plymen på hatten och den
mörka färgen på era klädningar skulle passa er mor.
Och hvarför blir aldrig er klädning skrynklig, som
fröken Gurlis, eller ert hår lite upprufsadt af blåsten
— åh, om jag en gång finge se er komma ned
uppifrån berget med sönderrifven klädning och nedfallet
hår och solbrända händer och röd i ansigtet af
värmen — hvad ni då skulle vara intagande!»
»Jag ber — så kan ni möjligen skämta med
flickorna», sade Arla och reste sig, »men —»
»Jag ber ödmjukast, fru hofrättsrådinna — förlåt
att jag är en sådan ohjälplig fritänkare, att i mina
ögon kvinnan står oändligt öfver hofrättsrådinnan.»
Arla satt åter böjd öfver arbetet. Kunde man
då icke få henne att se upp?
»Vet ni, att jag skall resa om 14 da’r?» frågade
han efter en paus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
