Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
far ligger i själatåget nu. Jag skall snart betala igen
lånet med ränta.» — »Hofrättsrådinnan måste medge,
att alt detta just icke vittnar fördelaktigt om den
unge mannens karaktär», sade professorn, vänd till
Arla. »Och att tala om arfvet efter fadern på ett
sådant sätt, medan denne ännu lefde — det är något
så hjärtlöst och kallt — så stötande» —
»Jag tror», stammade Arla — »hans far — han
höll visst aldrig af honom — det var visst icke
någon bra menniska.»
»Nej, tyvärr — alt utom det. Han är död nu,
och vi böra ej döma honom — men det sorgliga är,
att det arf, unge Berndtson fått mottaga, tillkommit
på ett sätt, som — ni vet — genom krogrörelse.»
»Men det rår sonen då icke för», inföll Arla
lifligt.
»Jag ser att hofrättsrådinnan är gynsamt stämd
mot honom. Det fägnar mig — han har annars inte
många vänner — han har stött alla ifrån sig. Det
är bra stor skada, att han som människa skall vara
så litet tilltalande — ty det är ett ypperligt hufvud.»
Detta samtal hade på Arla en motsatt verkan
till den, man skulle kunnat vänta — den ökade
hennes sympati för den ensamme, som stött alla ifrån
sig. Man kallade honom för egoist — hade han
varit det, skulle han väl icke brutit med sina
inflytelserika beskyddare. Nej, stolt och fri var han —
och endast sig själf ville han hafva att tacka för hvad
han blef. En sådan man kunde naturligtvis endast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
