Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för mig — fast hvad säger jag, det visste ni ju
myc-. ket väl, jag hade sagt er så tydligt som möjligt,
att ni hade i era händer att bestämma den
utveckling, mitt lif skulle taga. Jag bad er — som jag
själf trodde i bevekande ordalag — att gifva mig det
stöd, jag behöfde för att kunna hålla mig uppe
mot de frestelser, som omgåfvo mig i det yttre och
äfven i mina egna, inre anlag och min ensamma
ställning i lifvet, som lätt frestar till hänsynslöshet
— och ni svaråde mig: hvad angår det mig om ni
flyter ofvanpå eller sjunker, bara jag räddar min
värdighet och iakttager de konventionela regler, som
bjuda en hustru att vara ett appendix till sin man
och ej tänka andra än hans tankar, ej sympatisera
med andra än dem han sympatiserar med — ej
mottaga andra bref än dem han har nöje af att läsa.
Detta beteende påminner mig om en engelsk dam,
hvilken vid ett skeppsbrott stötte en herre i sjön,
som ville rädda sig på samma planka som hon,
emedan hon var oklädd och därför icke ville komma i
land tillsammans med honom. Ni såg hällre att jag
gick till botten än ni satte på spel det allra ringaste
af er konventionela anständighetskänsla.»
»Jag trodde inte på, att jag hade ett sådant
inflytande öfver er, som ni sade. Och jag hade ju
rätt — ni har ju redt er mycket väl utan mig.
Hvarför talar ni om att gå till botten och sådana
öfverdrifna uttryck, när ni står här nu så själfständig och
öfverlägsen och vill förkrossa mig med ert förakt?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
