Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon inte längre motstå. Du skall då ofta besöka
dem — lofva mig det! Man talar om, att du är så
förändrad — om dina nya åsigter och alt det där
t— jag är inte rädd för det. Om man också själf
inte har någon religion, så tror jag inte att en sådan
mor som du skulle vilja beröfva sina barn deras.
Du skall inte lära dem annat än det som är godt —
så förändrad kan du inte vara — och jag skall aldrig
förmås att tro, att det kan vara annat än riktigt och
naturligt för barnen att stå under din ledning.»
Han orkade icke tala mer; han sjönk tillbaka
mot kuddarna och släppte hennes hand, i det att
detta plågade uttryck, som hon kände från fordom,
for öfver hans drag.
»Du har visst tröttat dig för mycket», hviskade
hon.
»Åhnej — lägg din hand på min panna», bad
han och såg upp på henne.
Hon lade sin kalla, skälfvande hand på hans
brännheta panna, han slöt ögonen, hans drag
jämnade ut sig och det for till och med ett småleende
af lycka öfver dem.
»Tack — du är god som alltid. Nu inbillar jag
mig, att alt är som förr», hviskade han.
Litet senare på aftonen kom läkaren. Arla hade
ej fått tillfälle att draga sig undan och han hälsade
henne med en förundrad min. Det var ej deras gamle
läkare och hon kände honom ej. Han uppträdde
något bullersamt och skämtade med patienten. »Nå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
