Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han bara ville gå sin väg — ej sitta henne så där
nära, ej snudda så där vid hennes axel, som han
gjorde, då han lade handen på soffryggen bakom
henne. Åh, om han ville resa sig upp och gå — bara
en liten bit bortåt rummet, så skulle hon nog
återvinna sin själfbeherskning och kunna svara honom
lugnt och naturligt. Men att se upp på honom nu,
då han satt så nära — det var icke möjligt
Han väntade några minuter på ett ord från henne —
men då hon fortfarande satt med hufvudet nedböjdt,
blef han åter förtretad öfver hvad han kallade hennes
pryderi, reste sig och gick till modern, som satt i
en gungstol, hvilken han nu med pojkaktig lekfullhet
började sätta i så häftig rörelse att den gamla skrek
på samma gång som hon skrattade af glädje att
ha sin gosse stående där, som i forna tider. Han
kom att stå nästan med ryggen vänd mot Alie, och
hon kunde nu obemärkt se upp på honom. Hon hade
alltid beundrat nackens fina form — figurens smidiga
styrka, som hade något af en stålfjäders spänstighet,
då han sprang upp så där plötsligt, som han
vanligtvis brukade göra då han blef ifrig. Hans utseende
hade egentligen en fin, nästan kvinlig skönhet, fast
präglad af en brinnande, nervös energi och en
verksam, arbetande intelligens, som hade något smittande
och elektriserande. Alie hade alltid känt, att man icke
kunde vara sysslolös i Rikards närvaro, och hon fann
sig nu träffad af hans kritik öfver det något apatiska
drömlif hon fört de åren han varit borta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
