Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Och hvad ska ni ta er till, om vi bli anfallna?»
»Å, nu har vi ju karabiniererna — nu försöker
de inte.»
»Men sex karlar mot två — det kunde väl
Jyc-kas ändå?»
»Det kunde det nog», sade Bassano, och Lina
inbillade sig, att han fick en olycksbådande
glimt-ning i blicken.
»Det kan man kalla för vänligt af ödet»,
skämtade Ville. »När man har ett så genomromantiskt
hjärta som lilla mor, så kan man väl inte önska sig
något bättre än att få resa öfver kampagnan med
hjärtat i halsgropen af fruktan för röfvare. Tänk,
hvad du skulle vara glad, om du finge upplefva ett
öfverfall.»
Hettan var i tilltagande, solen tittade nu rätt in
i suftletten och Linas hufvud begynte dingla af och
an med små ryck då och då, när medvetandet
vaknade till. Brodern lade det slutligen leende mot sin
axel och där blef det lugnt liggande. Inom kort sof
äfven han, och snart föll Bassanos’ pipsnugga ur
munnen och hans käcka hufvud, som förut så vaket
hade späjat rundt omkring kampagnan, blef hängande
mot bröstet. Inne i vagnen hade det hittills varit
ett lifligt och känslofullt samtal mellan en
långroc-kad prest och en matrona med stora, slipade koraller
på den bara, plastiskt formade halsen — hon hade
talat om världens ondska och om sin unga dotter,
som inte ville gifta sig med den man, modern valt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
