Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då nu de båda syskonen Björk blefvo de enda
gästerna i huset — några främlingar kommo icke
vidare, hettan var nu så stark, att ingen människa
tänkte på några resor eller utflykter — blef samlifvet
mellan dem och de två systrarna Benigno så
förtroligt som hade de utgjort en enda familj. Lina kunde
naturligtvis ej finna sig vid att låta passa upp sig af
sin skyddsling, hon som i hela sitt lif varit van att
hjälpa sig själf, hvarför Carmelas göromål snart
inskränktes till att bädda sin egen säng, samt att hjälpa
systern med att städa matsalen och duka bordet samt
diska porslin och glas. Costanza hade Villes rum
på sitt ansvar, och det var också hon, som bar upp
maten ifrån köket, där Carmela ängsligt undvek att
sätta sin fot. Uppassningen vid bordet sköttes äfven
på ett helt patriarkaliskt sätt. Costanza bar in faten,
som sedan fingo cirkulera mellan gäster och
värdinnor, hvilka åto tillsammans.
»Å, hvilket förtjusande lif vi nu ha!» utbrast
ofta Carmela. »Aldrig har jag haft så roligt i all min
dar. Jag törs inte tänka på att det ska ta slut en
gång — det blir allt för förfärligt Att tänka sig
att begynna på det gamla sättet igen! Jag ber hvar
dag till la madonna immaculata att hon ska hitta på
någon utväg för att frälsa mig från det.»
Men många dagar varade ej denna lugna idyll.
En dag vid frukosten kl. 12, då Costanza gått ned i
köket för att hämta några fat och de andra redan
sutto till bords, hördes häftiga och vreda utrop där-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
